Sida 522
I. Grundlagarna
städerna, rådmän och magistratssekreterare i Stockholm samt ärkebiskop och biskopar, ej heller vid utnämning af kyrkoherde i konsistoriellt pastorat, när pastoratet kallat fjärde profpredikant, ty då måste konungen utnämna en af de fyra föreslagna.
Konungen kan i regeln endast utnämna infödda svenska män. Men till lärare vid universiteten (utom i teologi) eller vid andra inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst äfvensom till läkarebefattningar kan konungen utnämna utländska män af utmärkt förtjänst, så vida de bekänna den rena evangeliska läran. Konungen kan äfven i militära ämbeten nyttja utländingar af sällsynt skicklighet, dock icke såsom kommendanter i fästningarna. Till präster och religionslärare kunna endast de utnämnas, som bekänna den rena evangeliska läran, men till alla andra befattningar utom statsrådet kunna bekännare af annan kristen troslära äfvensom judar utses; dock får ingen annan än den, som bekänner den rena evangeliska läran, såsom domare eller innehafvare af annan tjänst deltaga i handläggning eller afgörande af fråga, som angår religionsundervisning, religions vård eller befordringar inom svenska kyrkan.
De ämbetsmän, som innehafva förtroendesysslor, kan konungen entlediga, när han pröfvar rikets tjänst det fordra. Sådana förtroendeämbetsmän äro: statsrådets ledamöter, presidenter och chefer för de centrala ämbetsverken, öfver- och underståthållare samt polismästare i hufvudstaden, landshöfdingar, militärchefer, ministrar, sändebud och agenter för handeln hos främmande makter samt tjänstemän i utrikesdepartementet. Konungen kan utdela adlig värdighet samt efter behag förordna om sitt hof och dess tjänstemän. Han äger ock rätt att genom naturalisation upptaga utländsk man till svensk medborgare, och får denne därigenom samma rättigheter som en inföding, utom att han ej kan utnämnas till statsråd.
Med riksdagen delar konungen den lagstiftande makten på det sätt, att grund-, civil-, kriminal-, kommunal- och kyrkolagar ej kunna stiftas, ändras eller upphäfvas utan konungens och riksdagens gemensamma bifall; för ändring i kyrkolagen fordras äfven samtycke af allmänna kyrkomötet. Om lagar och författningar, som röra rikets allmänna hushållning och grunder för allmänna inrättningar af alla slag, bestämmer konungen ensam, och kan riksdagen därvid endast uttala önskningar. Bestämmande af beskattningen tillkommer riksdagen ensam, hvarom nedan.
Konungen utser tal män för riksdagens kamrar, har rätt att kalla och upplösa urtima riksdag, när honom synes, och att upplösa lagtima riksdag, när den varit samlad i fyra månader. Han kan äfven upplösa riksdagen och förordna om nya val till endera eller båda kamrarna äfvensom personligen öppna och afsluta riksdagen samt till densamma
Källa: Project Runeberg ·