Sida 608
Europa.
12
fortsättning af Alperna, som i norr stå i förbindelse med mellersta Europas berg ända till Karpaterna och i söder med Apenninerna fortsätta ned genom Italien. Mellan Alperna och Apenninerna flyter Po till Adriatiska hafvet, mellan Alperna och Karpaterna den väldiga Donau till Svarta hafvet, de enda af Europas stora floder, som flyta mot öster. Norr ut strömmar genom det nordtyska låglandet Öder till Östersjön, Elbe och Rhen till Nordsjön. Från höglandet i Frankrikes midt flyta Seine åt norr till Kanalen, Loire åt väster till Atlanten, Rhöne åt söder till Medelhafvet, medan Garonne, som äfven faller ut i Atlanten, kommer från de svårtillgängliga Pyrenéerna, näst Alperna Europas högsta berg. Söder om dem ligger Spaniens bergiga högland, hvarifrån floderna Duero, To jo m. fl. gå till Atlanten och Ehro till Medelhafvet. De flesta af dessa floder utom de spanska äro på långa sträckor segelbara och ha i hög grad underlättat beröringen mellan skilda länder och folk.
Näst efter sitt för samfärdseln gynnsamma läge har Europa sitt lyckliga klimat att tacka för den höga odling det nått. Den s. k. Golfströmmen, den varma ström, som i Atlantiska hafvet för det af ekvatorns sol upphettade vattnet från mellersta Amerikas kuster upp mot det nordliga Europas, gifver åt de senare ett varmare och blidare luftstreck, än något annat land på jorden vid så nordlig bredd har att uppvisa, hvadan de ock sedan urminnes tid varit bebodda af sunda och kraftiga folkstammar. De många, i fastlandet djupt inträngande hafven gifva åt världsdelens hela västra hälft ett kustklimat med blida vintrar och svala somrar, i hög grad gynnsamt för uppkomsten af en kultur, mäktig att göra sig till godo de håfvor naturen bjuder. På den ryska slätten går däremot luftstrecket öfver i ett fastlandsklimat, som blir alltmera utprägladt, ju mera man nalkas till Asien. Invid dess gräns utbreder sig i norr utmed Ishafvet ändlösa, öde snöslätter, i söder invid Kaspiska hafvet stäpper eller halfva öknar, liknande de asiatiska och som först norr om Svarta hafvet gå öfver i fruktbart land.
Den mycket olika värmegraden i norr och söder gifver upphof åt en däremot svarande olikartad växtlighet, som dock öfver allt, utom på de nyssnämnda ryska områdena och de höga fjällen, är jämförelsevis ganska riklig. Det svala jordbältets vanliga sädesslag och andra odlade växter frodas, i synnerhet på de stora slätterna i östra och mellersta Europa, i södra odlas vinrankan, olivträdet och allahanda s. k. sydfrukter, som dels under romartiden eller ännu längre tillbaka, dels efter de stora upptäckterna i Amerika och Indien blifvit dit införda. Stora skogar, i synnerhet i Ryssland och Skandinavien, lämna ved och virke, men hafva på senare tider blifvit mycket starkt medtagna af en långt drifven afverkning. Fornverldens stora vilddjur äro från dem nästan alldeles försvunna; björn och varg äro de största rofdjuren/ Af det jaktbara villebrådet äro älgen och hjorten de förnämsta högdjuren, men äfven
Källa: Project Runeberg ·