Sida 638
Sverige.
42
bottniska älf varna, hvilkas öfre lopp med sina inånga sjöar faller inom Lapplands område. Öfre delen är en vild fjällbygd med svag växtlighet, men längre nedåt utbreda sig skogar i oöfverskådliga sträckor, här och där afbrutna af vidsträckta kärrmarker. I följd af det höga nordliga läget under polcirkeln är klimatet strängt, och särdeles i grannskapet af fjällen, som utestänga de milda vindarna från Yästerhafvet, framträder motsatsen starkt mellan den kalla vintern, då kvicksilfret ofta fryser, och den varma sommaren med sina långa dagar, &å solvärmen på otroligt kort tid uppdrifver växtlifvet till en oväntadt stor rikedom. Naturen visar ofta en storslagen vild skönhet; särdeles är Kvickjocksdalen i detta afseende berömd. I nordliga delen finnas järn och koppar i oerhörd myckenhet. Gellivara, Luosavara och Kirunavara järnmalmfält höra till de rikaste i världen, men hafva hittills varit föga eller intet bearbetade i följd af det aflägsna läget och saknaden af samfärdsleder, hvilken brist nu är på väg att af hjälpas genom anläggningen af den förenämnda järnbanan från Luleå till Ofoten vid norska kusten. Odlingen intager ännu blott en försvinnande ringa del af det ofantliga området, men kan i en framtid, då lättare samfärdsel erhållits med den öfriga världen, ernå långt större utsträckning och betydenhet, enär tillgång till fruktbara odlingsmarker ingalunda saknas. Redan nu utgöra svenska nybyggare, i norr starkt uppblandade med finnar, den vida öfvervägande delen af befolkningen, och den odlade bygden utbreder sig långsamt, men säkert, i samma mån frosten aftagit med de vattensjuka markernas aftappning. På detta sätt torde landet i en framtid godt kunna föda en många gånger större befolkning. Undan den framryckande odlingen vika lapparne långsamt tillbaka utan att dock egentligen minskas i antal. De utgöra nu omkring 7- till 8000 personer och hålla med seg ihärdighet fast vid sina från urminnes tid nedärfda nomadiska lefnadsvanor. Lappens husdjur är renen. Dess kött och mjölk gifva honom föda, af dess hud får han kläder och tält, de s. k. lappkåtorna, och han följer renen på dess vidsträckta vandringar fram och åter för att söka dess hufvudfoda, renmossan. Lapparne äro ett småväxt, undersätsigt, mörkhyadt släkte, sä väl i kroppsligt som andligt afseende vida skilda från sina svenska grannar, men däremot till språk och sed närmare besläktade med finnarne. Lappland utgör mer än en fjärdedel af Sveriges område och fördelas i lappmarker, som rätteligen äro att anse såsom särskilda landskap for sig. De äro Äsele lappmark kring Angermanälfven, Lycksele lappmark kring Umeälf, Pite lappmark kring Skellef te- och Pite älf var, Lule lappmark kring Luleälf till Kalix-älf i norr och den till stor del af finnar bebodda Torne lappmark mellan Kalix- och Muonioälfvar. Norr om den sistnämnda är en del af Torne lappmark afträdd till Finland, som här med en smal kil skjuter in mellan Sverige och Norge ända till Arästerhafvets grannskap. I dessa
Källa: Project Runeberg ·