Sida 637
Sverige.
41
väg att öfvergå till stad. Landskapet hör till Västernorrlands län, med landshöfding i Hernösand, utom nordligaste delen, som lyder under Västerbottens län, samt räknas i sin helhet till Hernösands stift. Det utgjorde i forntiden nordligaste delen af Helsingland och sannolikt äfven af det gamla svenska riket samt har i nyare tid flere gånger varit hemsökt af ryssarnes härjningar.
Längst i norr vid kusten utbreder sig ända till finska gränsen det vidsträckta Västerbotten, hvartill Norrbotten vanligen plägar räknas. Tillsammans bilda de det största af ^iet egentliga Sveriges landskap. Utanför dess sydligaste del afsmalnar Bottenhafvet till den s. k. Hvarken, öfver hvars is man under stränga vintrar färdas till Finland, och bildar i norr därom i själfva verket en hafsvik för sig, hvars gamla namn Norrbotten numera gått öfver till en del af landet däromkring. Kustlandet är jämnare och slätare än söder ut och vattnas af de väldiga älfvarna Ume-, Skellefte-, Pite-, Lule-, Kalix- och gränsfloden Torneälf. Jordmånen är ganska god och blir allt bättre, ju längre man kommer mot norr, men nattfroster skada ofta jordbruket, som ej skötes med synnerlig omsorg, under det skogsafverkningen äfven här är betydande. Landet är ännu glest bebyggdt med mycket stora församlingar och få skolor, hvadan det hör till de delar af Sverige, där befolkningen står lägst i kunskaper. Nordligaste delen är mestadels bebyggd af finnar, och den lilla Sangisån mellan Kalix- och Torneälfvar bildar en ganska skarp gräns mellan den svenska och den finska folkstammen. Vid eller i närheten af älfvarnas utlopp ligga städerna Urntå, Skellefteå, Piteå, Luleå och Haparanda, alla af föga betydenhet, men med icke ringa handel, företrädesvis med trävaror. Luleå torde få stor betydenhet efter fullbordandet af den järnväg, som förbi Lapplands gruffält är under anläggning till norska kusten. Det lilla Haparanda, Sveriges nordligaste stad, vid Torneälf, är beläget invid finska gränsen i närheten af det till Ryssland af-trädda Torneå. Landskapet är deladt mellan Västerbottens län i söder med landshöfding i Umeå och Norrbottens län i norr med landshöfding i Luleå7 samt hör till Hernösands stift. Norrbottens län med sina lappmarker utgör till ytvidden nära en fjärdedel af hela Sveriges rike och är större än så väl Svealand som Götaland. Västerbotten bildar den svenska stammens yttersta utbygd i Norden, med svensk befolkning redan långt upp i hednatiden, och räknades äldst, liksom det midt emot belägna Österbotten, till det vidsträckta område, som fått namnet Kvenland. Först under medeltiden, särdeles under folkungarne, blef det tätare be-folkadt och har i nyare tiden upprepade gånger varit utsatt för ryska anfall.
Innanför Västerbottens kustland sträcka sig Lapplands ofantliga
Öde landvidder upp emot fjällen och från Jämtland norr ut till finska
. gränsen. På fjällryggen upprinna Ångermanälfven och de stora väster-
Källa: Project Runeberg ·