Sida 684
Italien.
88
och i öster af dess stora vik Adriatiska hafvet. Till Italien höra äfven de stora Öarna Sicilien i söder och Sardinien i väster om halfön.
Den egentliga halfön genomstrykes utmed hela sin längd af Apenninernas medelhöga bergsrygg, som bildar en fortsättning af Alperna ända ned till Messina-sundet, hvilket skiljer fastlandet från ön Sicilien. Endast korta floder flyta från bergen nedåt det lägre landet, som på västra sidan är något bredare och lämnar rum för öppna slätter vid kusten. Tibern är den största och märkligaste floden på denna kust. Nära hafvet ligger i sydväst vulkanen Vesuvius, som, ehuru föga öfver 1,200 meter hög, alltsedan forntiden varit beryktad för sina förhärjande utbrott. Norra delen mellan Apenninerna och Alperna bildar den stora enformiga, men ytterst fruktbara lombardiska lågslätten, genom hvilken den ansenliga floden Po med trögt lopp flyter från Alperna mot öster till Adriatiska hafvet, i sitt nedre lopp omgifven af väldiga dammbyggnader, som skydda det lågt liggande landet mot öfversvämningar. Strax norr om Pos mynning faller den från österrikiska Tyrolen kommande Adige ut i samma haf. De båda öarna äro i det inre ganska bergiga, och vid Siciliens Östra kust höjer sig det enstaka Etna, den största af Europas vulkaner, nära tre gånger så hög som Vesuvius.
Italien är berömdt för sitt härliga, milda klimat. Det ligger öppet för de varma sydliga vindarna, medan Alperna i norr som en hög mur skydda mot den kalla nordan. Utom i bergstrakterna är jordmånen synnerligen fruktbar. På den norra slätten odlas en myckenhet spannmål, mest ris och majs, samt mullbärsträd för silkesodling. Öfver allt förekomma vinrankan, oliver och sydfrukter i stor mängd, hvilka dock icke äro inhemska i Italien, utan blifvit dit införda under romartiden och i nyare tider. Bredvid åkerbruk och vinodling är industrien af jämförelsevis underordnad vikt, utom i nordliga delen, hvaremot sjöfarten på sista tiden återigen gjort stora framsteg.
Italiens folkmängd utgör 30 millioner på en yta af 3,000 Gnymil. Folket hör nästan uteslutande till en och samma stam och talar ett enda språk, den klangfulla italienskan, ett dotterspråk af latinet. Italie-narne utmärka sig för liflighet och lättrörlighet och för ett våldsamt, ofta bakslugt lynne, men hafva från sina förfäder ärft ett fint sätt och ett öppet sinne för konstens och naturens skönhet. Den romerskkatolska religionen är rådande, men omfattas ej på långt när med så stor ifver och fanatism som i Spanien. Folkupplysningen står ganska lågt, i synnerhet i södra delen och på öarna, ehuru statsmakterna med ifver arbeta för folkets andliga höjande och vidskepelsens utrotande. Trots alla ansträngningar har det ännu ej lyckats att fullständigt göra slut på banditväsendet i de sydliga bergstrakterna, och mord och dråp förekomma oftare än i något annat europeiskt land.
Långt före historiens början blef Italien intaget af norr ifrån
Källa: Project Runeberg ·