Sida 913
Australien.
317
rike till detta öfverilade steg. Kriget fann Tyskland äfven i de minsta enskildheter välrustadt och förberedt, och de sydtyska staterna ställde villigt sina härar till konung Wilhelms förfogande. Utgången skulle däremot på ett förskräckligt sätt visa, att Frankrike i trots af regeringens öfvermodiga skryt, att den med lätt hjärta ginge till kriget, icke alls var rustadt därför. Innan franska hären ens blifvit färdig, hade tyskarne gått öfver gränsen, slogo i augusti den tappre marskalk Mac Mahon vid Wörth, och tvingade genom tre förfärliga drabbningar marskalk Bazaine att med sin här söka skydd bakom det fasta Metz' murar. Den svårt sårade Mac Mahons här, som kejsaren åtföljde, blef kringränd vid Sedan nära belgiska gränsen, och Napoleon nödgades med 80,000 man gifva sig fången åt den preussiske konungen (den 2 sept. 1870). Två dagar senare, den 4 sept. måste kejsarinnan Eugenie, som i sin gemåls frånvaro förde regeringen, fly från Paris, och samma dag utropades från stadshuset den tredje franska republiken.
Frankrike styrdes tills vidare af en nationalförsvarsregering, som bestod af de ledamöter i riksdagen eller lagstiftande kåren, hvilka voro fritt valda, utan kejserlig påtryckning. Själen i denna regering var den rikt begåfvade unge vältalaren Gambetta. Men det var en svår uppgift, som förelåg den; af Frankrikes bästa härar var den ena fången, medan den andra låg instängd i Metz, -och inom tre veckor efter slaget vid Sedan var äfven Paris inneslutet och belägradt. Nu visade sig Moltkes öfverlägsna begåfning såsom ledare af ett fälttåg i all sin glans. Gambetta, som i en luftballong lämnat Paris, öfvertog försvarets ledning i landsorten; men fåfängt utvecklade han sitt snilles alla tillgångar, fåfängt stampade han ur jorden härar af ungt oförsökt manskap, fåfängt segrade dessa härar under ledning af hittills okända fältherrar - nederlaget hade varit för stort, att en räddning skulle varit möjlig. Då Bazaine i oktober gaf sig fången med sin här af 173,000 man och den starka fästningen Metz under en aldrig bevisad och aldrig vederlagd misstanke om förrädiska stämplingar med fienden för att upphöja Napoleons son på tronen under Bazaines eget förmynderskap, var i själfva verket Frankrikes öde besegladt. De trupper, som Napoleon hållit i Kom till påfvens skydd, blefvo återkallade, och under krigsbullret i Frankrike lade man knappt märke till att Italien den 20 sept. med ringa blods-spillan besatte Rom och sålunda med störtande af påfvens världsliga makt kom i besittning af sin naturliga hufvudstad. Den gamle Grari-baldi ställde, sedan hans dödsfiende Napoleon var störtad, sitt svärd till franska republikens förfogande, men bruten af sjukdom och motverkad af prästpartiets hat, kunde han ej mycket uträtta. I det närmaste ut-hungradt och hotadt af inre oroligheter, måste det belägrade Paris gifva sig i januari 1871. Underhandlingar om fred hade flere gånger upptagits, men åter afbrutits i följd af segrarens långt drifna anspråk.
Källa: Project Runeberg ·