Sida 917
Australien.
321
Sin förnämste medtäflare liar Ryssland funnit i England, som under drottning Viktorias regering (från 1837) genomgått en utveckling utan motstycke i historien. Englands politik har alltmera bestämts af dess ofantliga utländska besittningar. I Amerika ha dess kolonier, med en landvidd täflande med själfva Unionens, nått en rikedom, som täflar ined långt folkrikare stater, och år 1867 bildat en förbundsstat under engelskt skydd, men med fullständig, nästan republikansk själfstyrelse, det s. k. canadiska riket (Dominion of CanadaJ. Bildandet af dylika förbundsstater synes förestå i Sydafrika, där England på Napoleon I:s tid tog Kaplandet från Holland och sedan utvidgat sitt välde under ständiga strider med infödingarne - samt i Australien, där i synnerhet efter de stora guldupptäckterna 1851 det ena samhället blomstrat upp efter det andra under fredligt odlingsarbete. Men drifhjulet för hela den engelska politiken är dess ofantliga indiska välde med sina 250 millioner människor. Då England 1849 genom sikhernas kufvande nått Indiens västra gräns, nalkades det området för det ryska inflytandet, som, motadt vid Bosporen, sträfvade att nalkas Indien. Ett vidtutseende indiskt uppror, sannolikt ej utan dold rysk tillskyndelse, kufvades med möda af England 1857-58; men efter 1864 har Ryssland kuf vät en efter annan af Mellanasiens halfbarbariska stammar och ryckt allt närmare Indiens gräns, intill dess 1885 en blodig sammanstötning i det mellanliggande Afghanistan endast med möda kunde undvikas.
I England har, allt eftersom deras partier varit rådande i underhuset, konservativa eller tories och liberala, de forne whigs, suttit vid styret, under det drottningen, som med obrottslig trohet vidhållit författningen, ej äger annan makt än den, som härflyter ur den allmänna vördnad, hvarmed hon omfattas. .De mest framstående statsmännen ha varit lord Beaconsfield (död 188]) å den konservativa och Gladstone å den liberala sidan, båda rikt begafvade män, den förre mera på hufvudets, den senare mera på hjärtats vägnar. Den förre lade mera an på en lysande, storslagen utrikespolitik, medan den senare under sträfvan efter yttre fred velat främja sitt lands väl genom kraftigt, vidtgående reformarbete. Ofta ha dock konservativa statsmän klokt upptagit liberala reformkraf, såsom då Robert Peel 1846 genomdref det af Cobden och Bright fordrade afskaffandet af spannmålstullarna eller då Beaconsfield 1867 genomförde den andra stora rösträttsreformen. Denna följdes 1884 af en tredje, som gaf rösträtt åt nästan hvarje man med egen hushållning och fullständigt bröt med den gamla ojämna fördelningen af platserna i underhuset, som lämnade blott få ombud åt storstäderna och industribygderna, men ett stort antal åt små städer, som behärskades af närboende adelsätter. Landet har sålunda framgått från en öfvervägande aristokratisk till en alltmera demokratisk författning. Den svåraste stötestenen i dess samfundslif har varit och är det olyckliga, i forna tider Enhvar sin egen lärare. 21
Källa: Project Runeberg ·