Sida 987
Australien.
391
Jean de Lafontaine (1621-1695). Fabeln, som öfver Grekland och Rom från österlandet kommit till Europa, var redan under medeltiden rikt odlad i Frankrike. Hos Lafontaine når den sin fulländning. Äm-* nena till sina fabler hämtade han dels ur de gamla samlingarna, dels uppfann han dem själf. Ett utmärkande drag för dem är deras sedelärande syfte.
Romanen, som alltsedan skulle göra sig så bemärkt i Frankrikes litteratur, framträder äfven i flere former under detta skede.
Den mest beaktansvärda är den komiska romanen, representerad af Paul Scarron, hvars Roman comique är ett klassiskt mästerverk, märkligt äfven för vår litteratur, därför att vi i den ha att söka uppslaget till August Blanches lustspel Ett resande teatersällskap.
En annan företrädare för den komiska romanen ha vi uti Ålain René Lesage, som i sina ryktbara arbeten G-il Bias och Le diable boiteux (Halte fan) följde den väg, på hvilken Mendoza i sina skälmromaner slagit in.
Emellertid saknas ej heller af arter inom romanlitteraturen. Det är under detta skede den rad sedeslösa skildringar började, som under regentens tid skulle öfversvämrna litteraturen Vi nämna här endast i förbigående namnet Crebillon d. y.
Lyriken har under denna regeltvångets tid ej stor plats att göra sig gällande på. Utom Malherbe, som var en lycklig lyrisk författare, och satirikern Mathurin Eegnier ha vi egentligen endast att minnas en rad författare af sällskaps- och tillfällighetsdikter, s. k. poesies fugitives.
Fjärde tidrymden.
Eevolutionslitteraturens tid. 1700-talet.
Den form, som var förhärskande under 1600-talet, bibehåller äfven under denna epok sitt välde, men diktens innehåll blir ett helt annat. Förut ha vi förnämligast haft att sysselsätta oss med skönlitteratur i egentlig mening. Förhållandet blir nu ett motsatt.
De politiska och sociala missförhållandena i det gamla pä feodalväldets grund ännu hvilande samhället börja att träda allt skarpare i dagen, och en rad tänkare så väl i Frankrike som i England börja att fästa tidens uppmärksamhet på dem, att upplysa sina samtida om hur illa de ha det ställdt. Med denna granskning af de politiska förhållandena följer tvifvel i religiösa frågor. Vi äro inne uti det s. k. upplysnings-tidehvarfvet, hvars läror, omsatta i praktiken, vid århundradets slut skulle mynna ut i den stora revolutionen.
Ifrån att under föregående skede framför allt ha varit en regelrätt hofpoesi, omhuldad af och ödmjuk inför den mäktige konungen,
Källa: Project Runeberg ·