Sida 142
Unionen under Margareta och Erik. 1389—1434
mycket trovärdiga Karlskrönikan har den uppenbarligen felaktiga uppgiften, att drottningen på ett möte af de tre rikenas råd framstälde förslaget om Eriks utväljande; det är möjligt, att den i sammanhang dermed förekommande berättelsen om motståndet mot detta hennes förslag är diktad i samband med den sedermera i Sverige rådande förbittringen mot unionen och mot Margaretas planer. Det är dock å andra sidan möjligt, att man i Sverige icke var mycket hågad för det brådstörtade konungavalet, och att man således svarat drottningen:
»Nådig fru, så länge Gud vill, att vi njuta edra lefnadsdagar, annan herre vilja vi ej hafva»,
hvarpå hon skall hafva genmält:
»Jag hafver eder rådt edert bästa.
Viljen I nu ej göra så,
då få rikena i våda stå,
och efter min död fån I kifva,
ty visserligen rikena ej samman blifva.
Jag tänker I försmån den herren for det, att han är född af våra ätt« —
en antydan, som väl icke kan hafva haft någon giltighet med afseende på Norge, som var ett arfrike, ej heller med afseende på Danmark, der man icke gerna kunde haft något emot att välja en ättling af konung Valdemar, men som deremot kan hafva varit berättigad i fråga om Sverige. Huru än härmed förhöll sig, få vi, på grund af en uppgift i vadstenadiariet, anse det vara säkert, att Erik korades till Sveriges konung i böljan af juni 1396, på ett rådsmöte i Skara. Derefter hyllades han, enligt gammal sed, vid Mora stenar, hvarest i sammanhang dermed en mängd personer mottög riddar-värdighet. En underrättelse om hyllningen inhöggs i en sten, som lades vid sidan af den sten, på hvilken konungen stod, när han mottog de församlades hyllning (fig. 123).
Under det fru Margareta var syselsatt med genomdrifvandet af sin frändes val till konung — och man kan icke undra på denna ifver, allden-stund det var mycket af en regents åligganden, som en qvinna icke kunde utföra, utom det att man i norden var föga van vid att på längden hafva en regerande drottning — släpte hon aldrig ur sigte sin plan att höja konungamakten och betrygga dennas bestånd genom att förbättra den ekonomiska ställningen. Till reformer hade de store fatt förbinda sig redan före konung Eriks val, de voro på tal vid den stora församling som hölls i Upsala i anledning af hyllningen och de denna åtföljande festerna, de faststäldes slutligen på en herredag i Nyköping, hvilken hölls i september 1396.
Det beslut som der fattades var af genomgripande betydelse och påkostande för de store, hvilkas makt under den föregående orostiden hade vuxit. Öfver alla de åtgärder till minskande af kronans rätt och inkomster, som de
Källa: Project Runeberg ·
