Sida 143
Unionen under Margareta och Erik. 1389—1434
hade vidtagit under de senaste 33 åren, ströks ett streck, och skulle man återgå till de förhållanden, som rådde i landet vid den tid, då örliget begyn-tes mellan konung Magnus och rikets män i Sverige, med andra ord det år, då konung Albrekt först inkom i Sverige. All den skattejord som fogdar och andra embetsmän under denna tid dragit undan kronan skulle utan all lösen återgå till henne. Alla köp af skattejord, genom hvilka kronan blifvit lidande, skulle likaledes återgå, i de fall då svek förekommit eller jorden kommit i händerna på utländska fogdar till och med utan återgifvande af köpeskillingen. Alla som sedan år 1363 blifvit frälsemän skulle bevisa sin rätt dertill och, om denna befans underhaltig och icke nåd mellankom, åter gå nnder skatt; ingen fick i öfrigt genom russtjenst frälsa mer än sin egen gård, i enlighet med lagens stadganden. Ingen fogde fick pålägga skatter utan konungens och drottningens skriftliga befallning. Alla under ofrids-tider uppbygda fästen skulle nedrifvas, derest icke konungen och drottningen önskade deras bibehållande. Kopparberget skulle, med undantag af en mindre del som tillhörde biskopen af Vesterås, tillfalla kronan. Fru Margareta skulle for egen del innehafva, med all kunglig rätt, Östergötland, Rumla-borgs län med Jönköping, Vestergötland, Dal och Vermland med alla fästen, slott och städer, Vesterås slott och stad samt Norrbo härad, Dalarna samt dessutom koppar- och jernbergen. Några herrar och väpnare, bland dem herr Abraham Brodersson och herr Nils Svarte Skåning, skulle få behålla sina län (Värend, Finveden, Mark m. m.). De 10 000 mark silfver, som förut tillförsäkrats drottningen, skulle få afräknas på inkomsterna af det ofvan-nämda området och fingo af drottningen användas efter godtfinnande, till gåfvor åt kloster och kyrkor, åt vänner och tjenare.
Vid samma tillfälle framträdde fru Margareta infor konungen och alla de församlade och förklarade, att om hon vore någon af de närvarande eller någon annan i Sveriges rike något skyldig eller pligtig, ville hon gerna ut-gifva och betala hvad rådet funne skäligt och rätt. Som ingen hade något att krafva och de närvarande tvärt om visste, att hon gjort alla till nöjes,
förklarade de henne qvitt och utan sak, ja, tackade henne för allt hvad hon
gjort. Fru Margareta afgaf dessutom den förklaringen, icke för första gången, att hvarken hon eller konung Erik ansåg sig skyldig att fullgöra hvad konung Albrekt tillförne utlofvat, af hvad slag det vara må, derest de icke ville göra det af synnerlig nåd och god vilja mot dem som gjorde sig för-tjenta deraf.
Alltså en fullständig frikallelse från ansvar åt drottning Margareta och
ett fullständigt öfverkorsande af allt det som hade skett under konung Al-
brekt« regeringstid. Stormännen, som hade satt honom på tronen och sedan dess gjort honom makten stridig, stormännen, som under den föregående tiden hade låtit tygellösheten råda och sjelfviskt sökt sin egen vinning, voro nu helt fridfardiga och läto sig nöjas med, att deras makt gjordes till intet. Genom Nyköpings mötes beslut jordfäste de sjelfve sina sträfvanden att upprätta ett stormansvälde. Man kan med skäl undra på detta omslag i deras
Källa: Project Runeberg ·
