Sida 146
Unionen under Margareta och Erik. 1389—1434
Af den kommande tiden, i synnerhet af dem i Sverige som kommo att erfara unionens vådor och som kände sig manade att af all makt motarbeta denna, framhålles drottning Margareta såsom un ionstankens främsta representant och får i följd deraf uppbära rikligt med förebråelser. Så säger den under konung Karl Knutssons inseende tillkomna Karlskrönikan om fru Margareta:
Vida skall man en dylik leta som så kan med klokskap umgå och de riken sammanfå Sverige, Danmark och Norrig, sent födes annan qvinna slik.
Mig tyckes de svenske ej vara kloka, då de henne till höfdinge togo, de voro ganska flaka då, att ingen af dem måtte riket forestå, utan gingo tvärt från deras lag.
Det ångrat dem sedan mången dag;
deras lag visar så,
det utländske i riket ej rada må.
Drottningen fortfor att utöfva ett öfvermäktigt inflytande på regeringen äfven sedan konung Erik år 1400 förklarats myndig och 1401 ridit sin eriksgata. Småningom vann Erik mera del i styrelsen, men helt och hållet lem-nades denna icke af fru Margareta, förr än döden ryckte bort henne.
För att betrygga den nya konungamaktens bestånd var hon angelägen, att Erik skulle förmäla sig. Hon vände sig till England, för att i konung Henry IV:s dotter Filippa finna en brud åt sin skyddling. Hennes förslag upptogs med försigtighet af det engelska hofvet. Långvariga underhandlingar fördes. Konung Henry sände år 1400 en person till norden lör att taga reda på förhållandena derstädes. Omsider (1406) kom prinsessan till Danmark, förd af herr Ture Bengtsson (bjelke), en broder till f. d. marsken. Rimkrönikan berättar:
Då de kommo till den danska strand, med ära fördes den jungfru på land, konung Erik undfick henne väl då, drottning Margareta gjorde ock så. Drottningen lät strax reda till och konungs bröllop göra vill, hon lät reda mångahanda, i Lund månde det hofvet stånda.
Hon lät dit samman kalla prelater, riddare och svenner alla.
De herrar gjorde som hon bad och kommo till Lund den samma dag hon hadc dem förelagt,
de kommo der med pris och makt, de redde sig ut som de bäst gåto (kunde), de voro der glada i allo måtto.
Många ädla qvinnor dit ock fara med många höfveliga jungfrurs skara, pipare, basunare och allsköns lek man der ymnigt höra fick.
Månget skönt hors (häst) man der framledde,
med gyllene stycke och silke bredde,
de herrar derå rida dust
och gjorde sig glädje och mycken lust.
Medan det hofvet månd stånda,
de hade förgätit sorg och vånda.
Till liofraästarinna för drottning Filippa sattes fru Katarina Knutsdotter* enka efter den norske drotseten Agmund Finnsson och brorsdotter till hertig
Källa: Project Runeberg ·
