Tillbaka Read Runeberg

Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521

Originalsida 274
Originalsida 274
Originalsida 274
Originalsida 275
274–275

Sida 274

Motstånd mot unionen. 1434—1470

län under ett enda års lopp tilldelas åtta eller tio personer, enligt rimkrönikan hände det, att samma län på en dag gafs bort åt tre. Detta kan dock icke gälla de stora länen, hvilkas innehafvare under konung Kristofers tid äro kända och ingalunda så ofta byttes om.

Emellertid måste detta konungens beteende väcka ovilja, och sådan fans äfven hos dem, som icke kunde göra anspråk på några län. Under flere år rådde missväxt och hungersnöd i landet, och sköts som vanligt skulden derfor på regenten, som fick öknamnet barkekonung efter barken som bonden måste baka i brödet. Penningväsendet under konung Kristofers tid synes

hafva varit ganska jemnt. Han präglade ör-tugar (fig. 202—204) och räknades 8V2 eller 9 penningmarker vara lika goda som en mark lödigt silfver.

Märkligare än allt annat som hände sig under konung Kristofers regering äro de åtgärder man vidtog för lagväsendets förbättring, åtgärder, hvilka så mycket mindre knnna helt och hållet eller ens i främsta rummet till-räknas konungen, som åtminstone de vigtigaste af dem voro förberedda före hans val och regeringstillträde. Man hade ännu icke förlorat smaken för att skrifva lagar, ehuru dermed ingalunda följde, att man var synnerligen ifrig att efterfölja dem. År 1441 utfärdades en förordning, i hvilken konungen säger sig vilja hafva slut på den myckna be-dröfvelse, ofrid och tvedragt, som hade her-skat i Sverige, hvadan en hvar, som önskade behålla lif och gods, skulle rätta sig efter lag och rätt; våldgästning förbjudes; ingen fick infinna sig i kyrka eller köpstad försedd med vapen, med undantag för konungens embets-män och råd, hvilka voro berättigade att bära svärd. Särskildt förbjöds det bönder, landtbor och deras hjon att, när de begåfvo sig till kyrka, ting eller andra samqväm, bära armborst, svärd, bredyxa eller spjut. Året derefter utfärdades en ny förordning, genom hvilken allmogen anmodade? att ordentligen lemna till fogdar och embetsmän liksom till sina egna herrar och husbönder den skatt de voro skyldiga att utgifva, hvaijemie fogdar och embetsmän hotas med afsked, derest de pålägga olaga skatter,

1 Kristofcr[us] rex — Moneta Stocholfmensis]. — KrUtofcr[us] rex Sfueciæ, — Stocho[lmensis] moneta.

* Kr jstoferfus] rex S[ueciøe] — Moneta aboensifs].

8 Cristofferus] rex Dfaciæ], S[ueci* *], Nforvegiæ] — Monfeta] malmoiensfis].

204. Kristofers åboörtug2.

205. Kristofers malmömynt, s. k. hvid3.

Källa: Project Runeberg ·