Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521

for en omarbetning af kyrkobalken, hvilken, såsom redan är omtaladt, icke gick in i konung Magnus Erikssons landslag, på grund af presterskapets år 1347 afgifha protest, hvadan man ännu lefde efter den kyrkobalk som i sinsemellan afvikande former fans upptagen i de vid olika tider tillkomna landskapslagarna. Vid ett biskopsmöte j Söderköping år 1441 beslöts, att man skulle samla alla de stadgar, som på detta och föregående biskopsmöten (synoder) hade blifvit antagna, och erkebiskop Nils Ragvaldsson lät göra en sammanfattning af de i »Upsala kyrkoprovins» gällande statut.

Det vigtigaste i denna mångsidiga sträfvan att förse landet med lagar, välmenande och ofta goda, fastän de vid denna tid fingo en allt starkare aristokratisk prägel, var utarbetandet af den nya landslagen, som erhöll konungens stadfastelse den 2 maj 1442.

Konung Magnus Erikssons landslag (jfr s. 4 o. f.) hade väl blifvit antagen i Sverige, men vid dess sida användes åtminstone stundom de äldre lagarna for de särskilda landskapen. Man kände likväl allt mer behof af enhet i lagen, men efter som under de nitio år som hade förflutit sedan den förra lagens utfärdande hvaxjehanda ändringar hade befunnits nödiga, hvilka hade föranledt flere nya förordningar, kunde man icke nöja sig med den gamla lagen, utan beslöt att utgifva den i en något omarbetad form. De förändringar, som vidtogos, voro icke synnerligen stora. Dock inflickas i konungsbalkens andra kapitel, när deri heter, att konungen eger att styra och råda för borgar och land o. s. v., de icke ovigtiga orden: »dock sa, att j andligt och verldsligt frälse njute sina privilegier och gamla frihet», hvilket ock tillförsäkrades dessa stånd i konung Kristofers stadfästelsebref. Nytt år äfven stadgandet (samma balks nionde kapitel), att den som öfverbevisas om att mot konungen eller hans råd, en eller flere, tala sådant som går på heder eller ära, utan att kunna leda det i bevis, skall halshuggas, samt att den som mot de nämda personerne talar smädliga ord, ehuru icke af ärekränkande art, skall bota den dryga summan af 40 mark eller sitta en månad i konungens häkte och äta vatten och bröd. Under det tidigare konungame förbjödo frälsemannen att genom köp förvärfva skattejord, så finnes i den nya lagen i ett förbud för bönder att köpa mera skattejord än de äro fullsuttna på, o. 8. v. Någon kyrkobalk fans, oaktadt presterskapets önskan att fa en omarbetad kyrkolag, ej heller i konung Kristofers lag, utan måste man fortfarande hålla sig till landskapslagarnas kyrkobalkar, af hvilka den i uplandslagen af år 1296 intagna synes hafva åtnjutit mera anseende än de andra.

Af de stadganden, som ur den äldre landslagen blifvit upptagna i den nya, är det ett, som särskildt förtjenar uppmärksamhet. Ehuru under den närmast föregående tiden riksrådet hade, mot lagens bud, tillvällat sig rätten att välja konung, hvarigenom den gamla valakten på Mora äng forvandles till en tom formalitet, återfinna vi i konung Kristofers landslag den tidigare föreskriften, att konung skulle väljas på Mora ting af lagmännen, hvilka borde hvar från sin lagsaga medföra tolf ombud, äfvensom den att till konung skulle väljas någon »inrikes född», företrädesvis en son af den framlidne