Sida 277
Motstånd mot unionen. 1434—1470
konungen. Den förra landslagens bud, att konungen skall styra landet »med inländska män och ej .utländska», med tillägget »ej mä utländsk man i Hans råd tagas eller råda för hus (fästen) eller land» o. s. v. har fatt en plats äfren i den nya lagen, men på grund af det spörsmål som under konung Eriks tid hade uppkommit angående den betydelse svenskarne tillade ordet
»inländska» har föreskriften nu fått följande form: »Konungen skall-----------
styra-----med infödda svenska män och ej utländska, han må ej någon
utfödd (utrikes född) man taga i sitt råd i Sverige och ej låta en sådan råda för hus eller land» o. s. v. I Sveriges lag fingo således icke de många unionsmötenas föreskrifter om gemensamt konungaval någon plats.
Emellertid var, trots alla tillägg, likheten mellan den nya och den gamla landslagen så stor, att ehuru konung Kristofer i éitt nyss anförda bref uttryckligen påbjuder till allmän och uteslutande efterlefhad den lagbok, som begynnes med orden: »Sveriges rike är af heden verld sammankommet af svears och götars land1, användes af misstag konung Magnus’ lag ganska länge vid sidan af den nya. Det hände, att en afskrifvare hunnit ett stycke in i konungsbalken, flman han kom under fund med, att det var den äldre lagen som han afskref. En man, som mot slutet af 1400-talet ville på latin öfversätta landslagen, öfversatte af misstag konung Magnus’ lag i stället for konung Kristofers. Det goda syftemålet, att få enhet i rättskipningen, blef således näppeligen fullständigt vunnet.
Konung Magnus Erikssons stadslag och konung Kristofers landslag för-blefvo gällande, intill dess vår nuvarande lag utarbetades och antogs under konung Fredrik Ia tid (1736).
Karl Knutsson blir Sveriges och Norges konung. 1448, 1449.
BrÖderne Bengt Jönsson och Nils Jönsson (oxenstjerna) riksföreståndare 1448. — Karl Knntsson Tald till Sveriges konung, Juni samma år. — Krlstiorn (I) af Oldenbnrg konnng i Danmark. — Karl Knntsson korad tiU Korget konnng, juni 1449. — Striderna om Gotland. — Briks af Pommern flykt från Gotland 1449. — Hans dSd 1459. — Konnng Kristierns anfall mot Visby 1449. — Magnus Grens förräderi. — Karl Knntssons kröning i Trondbjeii, november 1449.
Budet om konung Kristofers plötsliga frånfälle bragtes från Helsingborg till Jönköping, dit den aflidne hade sammankallat de store i landet till en herredag. Unionen, återknuten för konung Kristofers tid, var än en gång löst och landet befann sig utan konung. Den första åtgärden måste naturligtvis blifva att sörja för en provisorisk regering. De församlade herrarne välde till riksföreståndare de två brödeme, herr Bengt Jönsson till Salsta, Uplands lagman och f. d. hofmästare hos konung Kristofer, och herr Nils Jönsson till Djursholm och Frösvik, höfding på Nyköpings och Örebro hus. Erkebiskop Nils Ragvaldsson afled kort derefter, och till hans efterträdare ut-
1 Konung Magnus' lag begynner med orden: Ett konungarike som beter Sverige haf-ver i sig sju biskopsdomen o. s. v.
CjOOQlC
Källa: Project Runeberg ·
