Sida 330
Motstånd mot unionen. 1434—1470
7253. Liuköpiugs biskopsmössa, skänkt af biskop Kettil2.
Förvaras i statens historiska museum.
En dryg skeppsskatt lades på allmogen ock borgarne, hvilken upländingarne vägrade att utgifva. De tågade, tre till fyra tusen man starka, ned till Stockholm, der erkebiskopen och andra rådsherrar lofvade att af konungen söka utverka en nedsättning i skatten; bondeme svarade, att de icke voro hågade att lemna det minsta, och erkebiskopen skänkte då på eget, bevåg efter det hela. Vid underrättelsen härom skyndade konungen, som icke hade uträttat något i Finland, åter till Stockholm, dit han anlände den 10 augusti. I staden rådde stor jäsning. Nattetid utströddes pappersremsor pa gatorna, å hvilka det stod skrifvet »erkebiskopen en förrädare». Konungen och den myndige prelaten möttes och deras samtal synes icke hafva varit af den fredligaste natur. Herr Jöns sade konungen, att toge han från honom Stockholms slott, skulle det icke dröja länge, innan han sjelf miste kronan. Men konungen lät sig icke skrämmas häraf, utan kastar erkebiskopen i fångtornet. Tolf riksråd1 2, inför hvilka denne anklagades, godkände denna åtgärd; erkebiskopen borde qvarstanna i fängsligt förvar, till dess hans sak kunde behandlas af hela rådet. Konungen underrättade påfven om sin åtgärd, som icke från den helige faderns sida synes hafva rönt något ogillande, men erkebiskopen utfärdade i fängelset en protest och lyste interdikt öfver sitt stift. Dock tvang konungen snart Upsala domkapitel att åter låta gudstjenst firas i stiftets kyrkor.
1 Herrar Erik Axelsson, Ture Turesson, Gustaf Karlsson, Magnus Gren, Ercngislc Nilsson, Karl Magnusson (ekaätt), Åke Jönsson (Svarte Skåning), Greger Mattsson, Johan Kristersson, Nils Sture, Greger Bengtsson ooh Ivar Gren (Magnusson). Tretton andra verdsliga råds-herrar, tre biskopar (bland dem biskop Kettil) och en erkedjekne från Strengnäs godkände senare på hösten ytterligare erkebiskopens fängslande.
2 Emaljerna, som äro sydda på mitran, torde hafva tillhört en äldre biskopsmössa; dc äro nämligen rheinluudska arbeten från 1100-talet.
Källa: Project Runeberg ·
