Sida 410
Riksföreståndarnes tid. 1470—1521
Torpa1. Man förnyade här beslutet af år 1483 att ett afgörande unionsmöte skulle hållas i Kalmar, och skulle det öppnas midsommarstiden 1495. Arvid Trolle framlade det afslutna fördraget vid ett rådsmöte i Stockholm midsommarstiden 1494, men det godkändes icke. Först vid ett senare rådsmöte, som i augusti månad hölls i Stockholm, antogs det, och tjugusju rådsherrar for-bundo sig att hålla Kalmar recess och således antaga konung Hans, så vida han ville infria sina löften. Erkebiskop Jakob Ulfsson påstod, att herr Sten vid detta tillfälle hade, när talet föll på att han hade beseglat Kalmar reness, yttrat, att han icke ville förneka sitt sigill, >jag hafver med Guds hjelp, skulle han hafva sagt, intill denna dag fört i min sköld de tre sjöbladen ärligen och som en rätt kristen riddare, jag hafver ock tänkt att föra dem så in till dödsdagen>. Äfven skulle han först hafva förklarat sig för konung Hans och äfven beseglat förbundet. Herr Sten åter påstod, att han nödtvungen hade satt sitt insegel under Kalmar recess, och att han aldrig med sitt sigill hade stadfäst stockholmsfördraget. Han klagade, att fördraget egentligen var riktadt mot honom. — Först i januari 1495 underrättades konung Hans om att •de vid Ny Lödöse fattade besluten blifvit af det svenska rådet godkända.
Herr Stens ställning är icke fullt klar. Det yttrande som erkebiskopeu lade i hans mun kan icke gerna vara uppdiktadt, men det är möjligt att herr Sten räknade på, att konung Hans aldrig skulle uppfylla löftet rörande Gotland, och att han således genast skulle förverka sin rätt till kronan. Visst år att han ansåg, att man icke borde skynda med konungens antagande i riket, och ett dröjsmål kunde synas så mycket mera berättigadt, som konungen hösten 1494 hade ett anfall af svagsinthet.
Huru spända förhållandena voro, synes bäst af alla de rykten som sprid-
Källa: Project Runeberg ·
