Idun: 1899

idun usyy. - 4 — »FÖR ATT FINNA ANDRÉE». A. Jonason foto. PROFESSOR A. G. NATHORST. D EN YÄDJAN, vår frejdade arktiske forskare professor A. G. Nathorst i dessa dagar låtit utgå till allt Sveriges folk att genom en nationalsubskription till sommaren utrusta en expedition till nordöstra Grönland för Andrées och hans följeslagares efterforskande, har mötts med allmän entusiasm och tillfredsställelse. Den erfarne polarfararen har själf ställt sin dugande ledarförmåga till det storslagna företagets tjänst och Antarctic — det från fjolårets Spetsbergsexpedition bepröfvade ishafsfartyget — till kostnadsfritt förfogande. Af den summa på 70,000 kronor, som ytterligare kräfves, tecknades redan dagen efter uppropets utfärdande resp. 10,000 och 5,000 kr. af grosshandlarne S. Kempe och K. Dickson. Goda utsikter för den stora planens realiserande synas således redan föreligga, och man må hoppas att offervilligheten inom kort till fullo skall ha betryggat fullföljandet af ett företag, som, om något, är en nationell hederssak. Professor Nathorst är född i Södermanland 1850, blef filosofie doktor i Lund 1874, docent i geologi samma år samt 1884 professor och intendent vid naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Han har deltagit i Here arktiska forskningsfärder, senast som chef för fjolårets Spetsbergsexpedition, samt genom talrika skrifter bidragit till utredningen af många viktiga naturvetenskapliga frågor. Den fotografi af Antarctic, som professor Nathorts godhetsfullt ställt till vårt förfogande, har sitt särskilda intresse på grund af platsen, där den är tagen, nämligen i den grönländska drifisen vid »Svenska djupet» under förra sommarens expedition. Hela vårt folks bästa välönskningar följa från början professor Nathorsts nu beramade nya Antarcticfärd »för att finna Andrée». Må han en gång, när den färdens historia skrifves, på dess titelblad kunna rista de stolta orden : »Hur jag fann Andrée». KOMMERS. SKISS FÖR IDUN AF TORKEL RERG. » TAG SKA BE att få se på klädningstyg . . . tl något varaktigt, enkelt och billigt,» sade fru Holm, då hon, åtföljd af sina tre döttrar, trädde in hos handlanden Nybom. Denne, en liten storbukig herre med täta knollror öfver det massiva hufvudet, vred sig makligt om på klacken och lät blicken spanande glida upp och ned för de välfyllda hyllorna, under det han eftersinnande upprepade: »varaktigt, enkelt och billigt.» »Ajo, om det inte blir så förfärligt varaktigt så ... Det skulle först och främst vara något modernt och vackert,» inföll ifrigt Lisen Holm, då hon såg herr Nybom sträcka ut sin knubbiga hand mot en stapel mörka, melankoliska tyger. »Tyst du, min flicka lilla, här är det jag som bestämmer,» påminde myndigt fru Holm. »Tre klädningar på en gång . .. Det där blir bestämdt för ljust, snälla herr Nybom,» varskodde hon den villrådige köpmannen, som tydligen tappat' spåret och ej visste, hvar han skulle börja eller sluta. »Det ska vara till promenad. » »Telefon till grosshandlaren,» ljöd det brådskande uppifrån kontoret. »Hör du, Gerhard, du får ta och expediera damerna, tills jag kommer igen,» ropade herr Nybom, tydligen lättad, i det han med oväntad vighet hjulade uppför den korta innertrappan. Tre par flickögon vändes blixtsnabbt mot den framskyndande Gerhard, en »ny», som flickorna Holm ännu inte sett. »Något modernt och vackert var det,» sade denne med en skälmaktig blick ur sina mörkgrå, svartfransade ögon, »och på samma gång varaktigt, enkelt och billigt,» ifyllde han brådskande, liksom för att bemöta en förutsedd invändning. »Jag undrar, om inte det här skulle kunna passa.» Han ryckte ut, en fyra, fem tygpackar och placerade dem i rad på disken. »A mamma, mamma, så förtjusande! Titta på det här mörkblå! Så stiligt mönster! Och så mjukt och så tjockt och så tätt!» Maja höll hänryckt upp tyget mot dagern. »Ja, men det här gröna är ändå vackrare. Jag har hela tiden önskat mig en grön. Mamma lilla, snälla, lilla mamma, jag får ju det här, säg?» Lisen lade hufvudet på sned och såg, i Gerhards tycke, rent af oemotståndlig ut. »Jag tycker bäst om det moderna,» förklarade Inga lågmält. »Fast egentligen hade jag tänkt mig något rutigt...» »I rutigt ä vi mycket sorterade,» upplyste Gerhard raskt, i det han. ökade samlingen med några tygstycken. »Och mer få vi endera dagen.» Han sprang upp på en stege och hämtade ner ytterligare två packor. »För all del gör sig inte så mycket besvär,» bad fru Holm, som under tiden noga granskat de ifrågasatta styckena. »Vi ha mer än nog att välja på. Det gröna och det blå ä ju inte så oäfvet... lagom ljust.. . Jaså Inga föredrar alltjämt det spräckliga? Det är ju också inte illa. Ja, nu beror det på, om vi kunna komma öfverens om priset. Var snäll och säg oss det yttersta, och kom ihåg, att det är fråga om tre klädningar och det till en gammal kund.» Gerhard vände på packorna, tydde med rynkade ögonbryn de mystiska tecknen på prislapparna och nämnde affärens ultimatum. Fru Holm gillade detta i fråga om båda de andra tygerna, men om det gröna sade hon lugnt: »Det ställer sig för dyrt. Så mycket kan jag inte ge. Då få vi se oss om på annat håll.» Lisen såg hjärtängslig ut. Hon hade redan i inbillningen sett lika tydligt som i en spegel, hur det gröna, sammetsmjuka klädet höjde hennes blekt turkosblåa ögon och mattskära hy. Hon kunde på inga villkor afstå därifrån . . . Hon måste ha hjälp från hvad håll som helst.. . En blick full af böner jagade blodet upp i Gerhards bleka kinder. »Hur högt skulle fru Holm vilja gå?» frågade han med ett spändt uttryck, liksom färdig att våga det omöjliga. Fru Holm nämnde sitt pris. »Men det är inte värdt att tänka på . . . » »Om herrskapet ä så goda och vänta ett ögonblick ...» Med tygpacken tryckt mot sitt hamrande hjärta tog Gerhard kontorstrappan i ett språng och vädjade ögonblicket därpå andfådd till högsta instansen. Domen, fälld inom lyckta dörrar, blef den, att fru Holm »för gammal bekantskap» skulle få tyget till det föreslagna priset. »Så snällt!» jublade Lisen och smekte sammetslent Gerhard med blicken. »Nu ha vi bara garneringstyget kvar.» Efter åtskilligt muntert ventilerande uppgjordes äfven denna del af affären till ömsettsrv« M M i. ifp r ANTARCTIC» VID »SVENSKA DJUPET