Idun: 1899

IDUN 1899. 4 »GAMLA PRINSESSAN ÅR, 1900». PENNTECKNING AF PRINSESSAN EUGENIE. Gärna hade prinsessan Eugenie, som vid det tillfället befann sig där ute, vägat sitt lif för dess räddning, sä kärt var det henne. 2P & o» BÅTFÄRD PA BRUNNSVIKEN. PENNTECKNING AF PRINSESSAN EUGENIE. Det låg ungdomsglädje öfver den tid, som vi här skildra. Friska, hurtiga naturer, hvilka i familjekretsen i följd af sin rika begåfning, ___ ^ asy/?*- «: hvar och en inom sitt område, intogo en framstående plats. Det anspråklösaste nöje återgafs ofta i blyerts eller på vers, liksom för att de längre fram i tiden ej blott skulle kunna säga: »minns du, hör du», utan äfven: »ser du, så var det då och då.»1 Ett talande bevis härpå är den lilla teckning vi meddela, signerad »Eugenie Juni 1845». Det roade prinsessan mycket att i sällskap med hoffröknarna resa ut till Haga eller andra' platser i Stockholms närhet och hafva förfriskningar med. En af dessa så omtyckta utfärder på Brunnsviken är här återgifven i blyerts; den tilldrog sig en junimorgon, då Haga stod i sin första sommarskrud. Som den tidens modärna stora halmhattar, eller »fläthattar», som de då benämndes, gömma undan hvilka personer, som sitta i den lilla båten, vill Idun hjälpa sina läsare med att titta under brättena och se, hvilka de voro. I aktern sitter prinsessan själf och styr, midt emot henne i fören sitter hennes kammarfröken Anker (norska). De andra båda äro hennes moders, drottningens fagra hoffröknar, den som sitter närmast prinsessan är Sigrid Sparre och den, som ror, Mina Lewenhaupt. Sång och musik idkades mycket vid konung Oscars den förstes hof. Själf spelade kungen ibland piano tillsammans med prins Gustaf. Små teaterpjäser förekommo också, däri de unga furstarne voro aktörer. Affischen, som här återgifves, är skrifven af drottning Josephinas egen hand och pjäsen är författad af henne och prinsessan Eugenie ; den gafs endast för hofvets kvinnliga medlemmar i prinsessan Eugenies våning på kongl. slottet. Men hvem månne är den nobla gamla damen, som sitter försjunken i betraktande af porträttet, som står på bordet framför henne? Det ligger så mycken romantik däröfver.Jag vågar påstå, att ingen af Iduns läsare kan säga, hvem den älskliga drömmerskan är. Teckningen är signerad »Eugenie» och är ritad 1845. Vi skola vända den om och läsa ett par ord, som kanske kunna hjälpa oss till rätta, där står: »Gamla prinsessan år 1900». Det är nästan som en sagai Tillsammans med ett par af hofvets unga tärnor satt en dag prinsessan Eugenie och språkade om framtiden och om att blifva gammal, och snart hade hon, den sextonåriga, ritat färdig bilden af sig själf vid sjuttio år .. . Det hviskades om, att ett mäktigt lands kejsare bjöd henne att dela sin tron med honom, men den kronans glans hvarken bländade eller passade för nordens Eugenie. Gifmildhet, anspråkslöshet och hjärtevinnande godhet voro de egenskaper, hvilka i hög grad funnos hos prinsessan Eugenie. Och välsignelse och tacksamhet för allt, hvad hon gifvit och varit för sina lidande medmänniskor, följa hennes minne i spåren. Stor var sorgen, när den 23 april 1889 prinsessan Eugenie slutade sitt lif, gick bort från oss lika omärkligt »som tonen tynar å våg, som vinden i skogen — dog såsom aftonens glans slocknar å tempelkupolen.» Adelaide Nauckhoff. VÅRA ILLUSTRATIONER. TjiN KVINNLIG ARKEOLOG torde vara någonting ganska säreget inom vetenskapen. Emellertid kan Tyskland tillräkna sig äran af en sådan den arkeologiska forskningens representant i direktören för arkeologiskamuseet i Kiel, fröken Johanna Mestorf, som i dessa dagar fyllt 70 år. Genom riksantikvarien H. Hildebrands godhetsfulla bemedling hafva vi blifvit satta i tillfälle att meddela vår läsekrets den framstående vetenskapskvinnans porträtt. Fröken Mestorf har under åtskilliga år uppehållit sig i vårt land och tagit verksam del i spridandet i Tyskland af den skandinaviska arkeologiska litteraturen genom att till sitt modersmål öfverflytta arbeten af H. Hilde-Worsaae m. fl. nordiska JOHANNA MESTORF. brand, Montelius, Nilson, fornforskare. Vår Vitterhets-, historié- och antikvitetsakademi samt Svenska fornminnesförening hafva genom professor O. Montelius, som i förra veckan afreste till utlandet och därvid passerat Kiel, bringat den celebra damen en vördnadsfull hälsning på hennes 71:sta födelsedag medels öfverlämnande af lyckönskningsskrifvelser. * T ÅNGVARIG OCH TROGEN TJÄNST, det är tålig pliktuppfyllelse, oförtröttadt nit och en aldrig svikande vördnad och kärlek till den, man tjänar och hvars bröd man äter. Dylika arbetsbin i den stora samhällskupan blifva i vår fordringsfulla toch oroliga tid allt sällsyntare, men de finnas dock och stå då såsom vackra föredömen för det unga släktet, äfven när de verka blygt och stilla i en undangömd ställning. En sådan nitisk och outtröttlig arbeterska är trotjänarinnan Lovisa Moberg, som tjänat 45 år hos en af hufvudstadens köpmansfamiljer och i morgon, söndag, fyller sitt 70- de år. När familjens stammoder ännu befann sig i sin blomstrande ungdom, tillträdde Lovisa Moberg sin tjänst i huset och har alltså under sina ögon sett två af dess senare generationer, barn och barnbarn, blifva till och växa upp. Heder åt den trogna tjänarinnan 1 # "VTÄR VÅRHATTARNE NU PROFVAS som bäst af våra damer, kanske det kan intressera dem att taga del af bifogade originella och luftiga hufvudbonad, som vi återgifva efter en fotografi från LOVISA MOBERG. FACSIMILE AF EN TEATERAFFISCH AF DROTTNING JOSEFINA. KINESISK HUFVUDBONAD. platsen för dess bärande. Det är de kinesiska kvinnorna i höglandet 40 mil från Foochow, som hafva äran af uppfinningen af denna i sanning unika hufvudprydnad.