Idun: 1899

— 5 — IDUN 1899. ^ILL VÅR ÄRADE LÄSEKRETS rikta vi en vördsam uppmaning att ihågkomma Idun med insändande af fotografier och teckningar, som kunna vara af intresse för vår illustrationsafdelning. Alla hafda kostnader ersätta vi naturligtvis tacksammast. PRINS PIERRE AF OLDENBURG. efter kriget uteslutande ägnat sin verksamhet åt olika välgörenhetssällskap, särskildt den stora franska kvinnoförening, i hvilken hon var vice ordförande. * QEDAN NÅGON TID VISTAS SOM GÄST i vår ^ hufvudstad prins Pierre af Oldenburg. Det är visserligen närmast hälsoskäl, som nu föranledt hans Stockholmsbesök — den unge fursten undergår behandling af vår ryktbare hypnotisör doktor O. G. Wetterstrand — men man har dock haft nöjet se prinsen ganska flitigt deltaga i säsongens mondäna lif. På Operan är han en flitig besökare, på hofvets fester naturligtvis själfskrifven, och han har äfven själf gifvit en och annan finfin liten ungkarlstillställning, såsom nu senast middag för sin frände prins Eugén å Operakällarens festvåning. Prins Pierre är syssling till våra prinsar. Hans mormor, en dotter till kejsar Nicolai I, bief gift med hertig Max af Leuchtenburg, som var bror till änkedrottning Josefina. Prins Pierres fader, prins Alexander af Oldenburg, är således kusin till konung Oscar. Han är bosatt i S:t Petersburg och gift med en prinsessa Romanovsky. Prins Pierre är deras enda barn och född den 21 nov. 1868. Till yrket är han militär, löjtnant vid Préobraschenskyska lifgardet. 3: TjiTT SCHACKPARTI PER TELEGRAFKABEL mellan europeiska och amerikanska schackklubbar är sedan några år tillbaka ingen nyhet, men omfattas ännu med förtjusning och stort intresse af det ädla spelets utöfvare i de bägge världsdelarna på ömse sidor Atlanten. Vår bild i dagens nummer är hämtad från en större täfling, som nyligen afhölls i London, hvarvid England och Amerika täflade om det internationella segerpriset. Massor af intresserade schackspelare voro församlade i de lokaler, från hvilka den atlantiska underhafskabeJn förmedlade pjäsernas gång, och med spändt intresse följde de striden, som slutade med seger för amerikanarna. TAUKOPEISKA MER PÄ AL DA-AUDIENS HOS ÄNKEKEJSARIN-NAN AF KINA. Vi återgifva äfven en bild af DE EUROPEISKA DAMERNA PA AUDIENSEN I PEKING. det i tidningarna mycket omtalade tillfälle, då änkekejsarinnan af Kina och hennes son kejsaren nyligen gåfvo audiens åt de i Peking befintliga europeiska sändebudens fruar. Det var något hittills oerhördt i kinesiska häfder detta, att europeiska kvinnor fingo skåda det väldiga kejsardömets härskarinna ansikte mot ansikte och nådigt och förbindligt mottogos i hennes eget palats, och en närvarande engelsk tecknare har också skyndat att hemsända den skiss af den »historiska tilldragelsen», som Idun här bringar sina läsarinnor. ANDRÉES EFTERSPANARE AMA-NUENSEN FREDRIK MARTIN. M ED NÖJE skall säkerligen vår läsekrets mottaga bilden af amanuensen vid Statens historiska museum, fil. kand. Fredrik Martin, hvilken, som bekant, i dagarne på svenska statens bekostnad afrest till Sibirien för att på ort och ställe utforska, i hvad mån ryktena om Andrée-expeditionens förolyckande bland dess ogästvänliga isar kunna vara en bitter verklighet. De meddelanden, som från pälsjägaren Ljalin ingått, att tunguserna påträffat rester af ballongen och de förolyckades döda kroppar, synas tyvärr efter hand vmna i sannolikhet, och det har allt mer framstått som en nationell plikt att från svensk sida verksamt söka dementera eller — bekräfta dem! Den nu utsedde efterspanaren måste ock anses synnerligen lämpad för sin maktpåliggande uppgift. Amanuensen Martin har redan skapat sig ett namn som vetenskaplig reseforskare : han har gjort omfattande färder i den trakt af Sibirien, där spaningarna skola äga rum samt har där goda förbindelser. Han företog senare en resa genom Centralasien ända fram till Kinas gräns och han har så väl under sina resor som under flerfaldiga längre uppehåll i det europeiska Ryssland förskaffat sig kännedom både om språket och om land och folk. De storartade etnografiska samlingar, han under dessa sina resor sammanbragt, torde vara allmänt kända och särskildt i godt minne från den stora Stockholmsutställningen, där de »Martinska samlingarna» i sin särskilda för dem uppförda österländska byggnad utgjorde en af de icke minst intressanta sevärdheterna. ETT FÖREDRAG OM FINLAND. D ET VAR med en viss spänning man samlades till Kvinnoklubbens samkväm den 16 mars. Fröken Rosina Wetterhoff från Helsingfors hade af styrelsen inbjudits att hålla föredrag, hon skulle tala om sitt fosterland, om Finland. Den oro och sorg, som i dessa dagar råder i det hårdt pröfvade grannlandet på andra sidan Bottenhafvet, har ju väckt djup medkänsla och sorg i svenska hjärtan, det var nästan med andaktsfull bäfvan man väntade att få höra en dotter af Finland tala till svenska kvinnor. Den svenska pressen hade ju utförligt omtalat händelserna i Finland, kejsarmanifestets promulgerande, den tryckta stämningen i Helsingfors och på landsbygden, blomsterhyllningen vid Alexander II:s staty, masspetitionen till tsaren. Man hade läst om allt detta, men det var något helt annat att höra det omtalas af någon, som personligen berördes däraf. Fröken Wetterhoff gaf en klar öfverblick af Finlands kulturella utveckling under de sista 40 åren, skildrade det lyckliga, jämna framåtskridandet, som följde efter årtionden af po-AMANUENSEN FREDRIK MARTIN.