Idun: 1899

— 5 — IDUN 1899. HM im m t»-< Sådan har hon också velat framträda nu, då hon med Idun går att aflägga julbesök hos sina många vänner i de svenska hemmen när och fjärran. Ernst Högman. DET NYA ÅRHUNDRADETS BÄSTA GÂFVA till ungdomen i hemmen utgör ovillkorligen ett prenumerationskvitto pä >Kamratenn, illustrerad tidning för Sveriges ungdom, hvilken för hela är 1900 kostar endast 3 kr. Sedan ungdomstidningen Linnea nu i sitt senaste nummer tillkännagifvit, att den frän och med detta är nödgas upphöra, står Kamraten, hvilken redan länge erkänts som Skandinaviens förnämsta ungdomsblad, redo att mottaga äfven Linneas forna läsare i sina kamratleder. Att genom en frisk fosterländsk kamratanda förena all Sveriges ungdom står nämligen främst på Kamratens program. VID SEKLETS AFTON. AF EVA WIGSTRÖM (ave). D E BLIFYANDE personalierna vid seklets graf torde långt ifrån alla blifva till fördel för detta hädangångna barn af fader Kronos, fastän det i vissa fall ej varit sämre än sina aflidne syskon. Att döma efter mycket, som redan är skrifvet om vårt sekel, kommer troligen dess ordningsnummer, det nittonde, att särskildt betonas i graftalen, såsom varande en af århundradets största förbrytelser, liksom man förr i världen samlade en ogift kvinnas fel i siffran : 25 år. Det förefaller mig dock, som om vi, vid bedömandet af vårt sekel, mindre borde fästa oss vid dess ordningstal, än vid det faktum, att intet föregående sekel till sitt förfogande haft, icke allenast en oafbruten fred, utan därjämte ett formligt öfverflöd af upplysningsmedel, som just detta. STOCKHOLMSBILD AF TYCHO ÖDBERG. På grund häraf kunde vi ha rätt att kräfva, att det vid sin lefnädsafton vore mera vördnadsvärdt, ja, det borde egentligen stå en strålande ljusglans kring dess dödsbädd, men i stället sänka sig mörka, tunga slagskuggor kring densamma, Yi ha alla en viss benägenhet för att vända bort blicken från ett trist närvarande till det ljusa, som vi hoppas skall komma, och nu är det som om snart ingen längre gitte att närmare skärskåda orsakerna till sekelslutets många slagskuggor ; man tyckes vänta allt af ett nytt sekel, vänta af detta, att det skall komma med solglans och lycka, utan all vår förskyllan eller värdighet. Men vi borde dock ej en enda minut glömma, att det nyfödda seklet kommer att få i arf, icke allenast sin föregångares många upplysningsmedel, utan äfven alla de orsaker, som vålla, att så mycket mörkt och ohyggligt samlat sig kring dess dödsbädd. I stället för att med skygga blickar och tankar söka gömma sig för ett trist närvarande och krampaktigt gripa tag i en omotiverad tro att tiden, utan allt vårt åtgörande, skall bli ljus och glad, bara vi väl fått begrafva nittonde seklet, borde hvarje svensk man ochi kvinna fråga sig1 själf, fråga allvarligt och angeläget : Hvad kan j a g göra för att bidraga till, att det nya seklet verkligen måtte för oss uppgå med en löftesrik morgonrodnad ? Alla, alla kunna vi, hvar på sin plats, i någon mån »bygga på den värld, som STUREPLAN I JULETID.