Idun: 1899

— 7 — [DUN 1899 SOFIA-SYSTERN. B LÄNDHVIT mössa, fjärilslätt, Bomullsklädning, enkelt skuren, Solig blick och vänligt sätt, Rösten som af kärlek buren . .. Blid och lugn omkring du går, Tröstar sorg och lindrar smärta, Smeker kind och torkar tär, Ger det bästa ur ditt hjärta. Mattad hand du trycker lätt, Jämkar kudden mjukt och varligt, Hviskar på ditt milda sätt : »Inte gråta, det är farligt1» Klippfast i din barnatro, Bär du gladt din tunga börda, Tidigt uppe, sent till ro För att gifva blott, ej skörda. Utan klagan, utan rast, Utan tanke på att hvila, Håller du din gärning fast,. Färdig stads till hjälp att ila. Späd du tyckes, fin och vek, Men uti ditt milda öga Syns det mod, som aldrig svek Inför pliktens kraf, de höga. Dagar komma, dagar gå, Ömsom mulna, ömsom klara, Lika mild du är ändå, Lika lugn i hvarje fara. alla, huru mycket, mycket min vän gjort och varit för mig. Visst ha vi, som alla andra, haft dumhetei för oss, men jag försäkrar, att jag kunnat utföra dem på egen hand, och hon hade nog redt sig mig förutan, så dumheter och odygder och fel komma nog af sig själfva, utan att vära vänner behöfva skyllas därför. Mer har j'ag ej att säga, men jag hoppas, att en annan vill fortsätta försvaret, och på ett mer öfvertygande sätt, än jag kunnat göra. »Dag». HVAD SKULLE HAN SVARA? v. DÄR STOD den äkta mannen i ängsligt val och kval, emellan lögn och sanning uppå sin piedestal. Där fann han sig så väl vid sin frus tillbedjan Och smidde därför hop hela lögnekedjan. Vid »prästens» inkast ljög han först denne full, att det var helt och hållet för hustruns skull. Han sorg och hjärtekval vill ej henne vålla : sin tro på idealet hon må behålla. - Och med en lögn han drog sig ur spelet nu så kvickt. Om ungdomsvännen satte han hop en liten dikt: det var ej han, som .fått utaf henne korgen, hon var det, som drog hädan med hjärtesorgen. Och gammal kärlek hade nu åter väckts till lif. Med skäl hon borde härvid ha sport, hans unga vit, om han då aldrig hade tillkännagifvit sitt giftermål för Karin — när dock han skrifvit. .Ta, kan nån säga, hvarför han aldrig gjorde det? För Karins skull behöfdes ju ingen pietet — och hennes bikt ej öfver Atlanten hade ljudit, om han sin gamla flamma uppå sitt bröllop bjudit. »För sent!» Så i hans själ det af ångest ljöd. Men kärligt Judaskyssen han dock sin maka bjöd. — Och nu jag kan ur skissen blott draga den moralen : Han ville inte lämna sin plats på piedestalen F. M. C. * Med ofvanstående rimmade lilla inlägg förklara vi nu meningsutbytet i denna sak afslutad. Red. UNGDOMENS KÄRASTE JUL-KLAPP. D Å NU JULEN, som ju framför allt är en ungdomens högtid, står så. nära för dörren, vilja vi erinra alla föräldrar och för öfrigt en hvar, som med en gåfva önskar glädja någon af de unga — det må vara en gosse eller en flicka om en julklapp, hvilken helt visst mer än de flesta andra skulle medföra glädje, nytta och varaktig fägnad. Vi syfta härmed på ett prenumerationskvitto för det kommande året på tidningen »Kamraten», hvilken utan jämförelse står främst bland noidens ungdomsblad, lika mycket i de vuxnes erkännande som i de nnga läsarnes eget tycke. En julbok kan visst vara bra, men den är snart utläst och lägges sedan undan att glömmas. »Kamraten» kommer däremot igen. året om,, alltid med ny lärdom, ny förströelse, nya uppslag till slöjd, sysselsättningar och lekar. Eosterländsk, frisk och hurtig är han i alla skiften och, som bekant, den allra verksammaste nitälskare Syster, säg hvad är det väl För en glans du kring dig breder? Bor en ängel i din själ, Som dig följer och dig leder? Ackl Du 1er blott som förut, Sväfvar bort och tyst försvinner .. . Verka då i frid till slut — För ett ädelt mål du brinner! C. R. FRÄNT!DUNS Läsekrets! FLICKVÄNSKAP. KÄRA SNÄLLA IDUN! Nu har jag väntat så hemskt länge att få höra en enda röst höja sig mot »Dogs» »Flickvänskap» (i Idun n :o 83), men förgäfves. Jag är själf en af de där stackars syndarne, som ha en »bästa vän», och därför önskar jag innerligt, att Dogs åsikter ej må delas af många. Dog måste vara rysligt gammal, som så alldeles har kunnat glömma barndomens och ungdomens lekar och nöjen! Ingen bästa vän! Hu, så dyster min barn- och ungdomstid då hade varit! Jag har hvarken ägt föräldrar eller någon nära anhörig, som brydt sig om mig, och skulle så äfven vänskapen varit mig förnekad! Det hade allt varit bra hårdt. Utan kärlek och utan vänskap ! — Och så vill jag bestämdt tillbakavisa Dogs alla beskyllningar om de fel vi amma upp hos hvarandra. Du gode värld, inte är det våra vänners skull, att vi äro felaktiga! Det är nog vår egen natur, som sticker fram. Jag önskar innerligt, att jag vore författarinna, och att jag genom mina ord kunde öfvertyga Eder alla, att en barn- och ungdomsväninna är bland det bästa man kan äga. Men som jag nu icke är det, ber jag bara, att Idun värdigas läsa igenom mitt bref och taga mina åsikter i försvar. Ja, det var kanske en djärf bön det där, men det tycks mig nästan vara Iduns plikt, då vi ju alla veta, att Iduns redaktion i »Kamraten» gör allt för att närma ungdomen till hvarandra. Och jag vet nog, att många hylla mina åsikter, fast ingen af dem' gjort sig besvär att strida föl »Flickvänskapens» skull. Kära, snälla Idun, försvara oss ! Jag önskar, jag kunde tala om för Dog och Eder det nya victoria-regia-huset i bergianska trädgården VID STOCKHOLM. ■uiïtff 'i Lxctorio.hu: f CL-aCOaff,,