Idun: 1899

IDUNS JULNUMMER EN BAL I UTRIKESMINISTERHOTELLET *f MARIKA STJERNSTEDT. rf ÄR EN VANSKLIG uppgift att företaga sig att skildra »en bal i societeten», att på ett åskådligt sätt försöka få ut något karaktäristiskt däraf. Anne-Charlotte Edgren-Leffler gaf på sin tid under denna titel en skildring i hennes vanliga tendentiösa stil. Hon satiriserar träffande nog, ehuru föga subtilt, och lyckas på ett 80-tal sidor tydligt framhäfva ytligheten, fåfängan eller demoralisationen hos de unga människor ur »societeten», hvilka hon presenterar för läsaren. Men jag tror, att fru Anne-Charlotte öfverdrifver — eller har »societetens» ungdom kanske förbättrats på det nära 20-tal år, som gatt, sedan hennes novell skrefs? Det senare håller jag icke för otroligt. Åtminstone har jag hört något äldre personer, d. v. s. sådana, som voro med också på den tiden, försäkra, att en friskare fläkt på senare år brutit in t. o. m. i balatmosfären, att ungdomarna i »societetens» såväl som i alla ’ andra kretsar nu umgås naturligare och enklare med hvarandra, att skimret af litet personlighet under »comme-il-faut»-masken icke blott tolereras, utan uppskattas, och att de s. k. nöjena nu vida mindre tagas som en plikt och vida mer som verkligt nöje — hvarom icke, så låter man bli dem! Hvilket kanske ej synts så naturligt, som det nu gör, vid den tidpunkt då fru Edgren drog i harnad mot »societeten». Hvem vet, kanske har hon rent af gjort godt här-Hur som hälst — om fru Edgrens pessimistiska karaktäristik af en bal i societeten var träffande, så får man väl däraf draga den slutsatsen, att »societetens» baler nu mist sin karaktäristiska präge och helt enkelt likna alla andra baler, blott äro en samling af ungdom, af mer eller mindre skönhet i festlig belysning och festliga, nu för tiden mestadels smakfullt enkla toaletter. Därtill en rad af mödrar, mer eller mindre granskande, gillande eller klandrande — som på alla andra baler! — och några grupper fäder eller andra honoratiores, af i» mt - ' H. M. KONUNGENS ANKOMST TILL UTRIKESMINISTERHOTELLET. TECKNING AF V. ANDRÉN. FRÖKEN I.OUISE DOUGLAS. hvilka många blott göra en kort titt, andra stanna kvar till slut och se ut att njuta af tillställningen. Och man kan ju njuta, om man har godt humör, förstår att se med nöje på det, som år vackert, och att ge sin satir en förlåtande biton, när man tänker på allt det, som är mycket lumpnare än fåfänga och ytlighet och mycket råare i demoralisation än hvad som på det hela taget samlas i balsalongen i afsikt, helt enkelt, att ha roligt. »Societetens» elegantaste och vackraste tillställningar under de par sista åren ha väl varit de baler, som gifvits i Utrikesministerhotellet, och det är också af en bal i excellensen och grefvinnan Douglas’ hem jag nu vill återge några drag. Den stora ordinarie 21-januari-balen på slottet har ju sitt intresse, men är mer en officiell institution, där på långt når inte alla kunna ens till namnet känna hvarandra, och där blott ett fåtal utgöres af de danslystna eller de, som få dansa. Den stora massan går eller sitter och ser på de vackra rummen, de vackra toaletterna, de vackra uniformerna och — i synnerhet! — ägnar sig åt supén och champagnen. En bal i utrikesministerns hem samlar naturligtvis också en hel del människor, som måste bjudas, ehuru de ej tillhöra familjens intimare umgänge, men den är dock en bal i ett enskildt hem, ett hem hvilket är i hög grad just detta, i hvilket hvar detalj präglas af värdfolkets personliga omtanke och älskvärdhet. Men jag har för länge uppehållit mig vid den här inledningen. Jag vill nu med min läsarinna tänka mig, att vi äro just ett par af de där gamla herrarne, som se ut att ha roligt åt balen, fastän de icke aktivt taga del i den — och så vilja vi hege oss dit och se, om där verkligen är något vi kunna njuta af. Utrikesministerhotellet vid Blasieholmstorg ser synnerligen anspråkslöst ut — ett slätt, gråbrunt hörnhus med raka fönsterrader och en port som en vanlig dubbeldörr med ett enda lågt trappsteg till trottoaren. Men redan i förstugan får man ett intryck af hemtrefnad, som ger en ersättning för frånvaron af den prakt man kanske väntat sig. Trappan upp med dess hvalftak är belagd med en tjock matta och prydd af gröna växter och blommor, hvilkas doft blandar 11