Idun: 1899

iDUN 1899. — 4 &m -«sasKsas:... A. Aurelius foto. FINSKT PORTE ELLER S. K. RÖKSTUGA. »PÄGERS STUGA». A. Aurelius foto. DET INRE AF ETT FINSKT PORTE. ärade och kokkunniga läsarinnor sakna kunskap, men hvartill jag framdeles högst gärna skall lämna recept, om så önskas. Detta sitt enkla uppehälle förtjäna Päger och hans Lätta med-olika slags handarbeten, såsom med tillverkning af näfverkontar och näfverskor, spömjärdar, ostkärl och tjära. Men de lifnära sig äfven med ett annat, numera mindre väl ansedt näringsfång, nämligen trolldom. Här och där i bygderna finnes folk, som ännu tro på trolldom, och af sådana bli Päger och hans väna vif ofta anlitade mot en frikostig betalning. På min etnografiska färd genom finnskogarne besökte jag Pägers stuga, i tanke att där få göra några anteckningar rörande folktron. Med Päger A. Aurelius foto. mm X . i PÄGER VID SIN TJÄRGRAF. och Lätta, såsom med alla gamla vidskepliga människor, får man i det afseendet lof att fara varligt. Ty de äro misstänksamma. Mor Britta var för tillfället sj'sselsatt med att fläta ostkärl. »Goddag!» sa ja. »Gussinl» sa ho. »Hur står det till?» sa ja. >^.h jo,» sa Britta, »tä ä nûck prä. Men tä ä som ti int skull vill betäl stort för ystkäla. För i vâla prukt en allt å få en rekstaler å tjugefir skälling å en stor sup på köp. Men nu får jag int mer än lit mjöl i putten å uvett ät på te. Men om ja vieil, nûck skull ja kunn stäell, se pötten geng tur käla. > »Skulle ni kunna trolla, så att botten ginge ur dem?» sade jag. »Ah ja, söppass kan ja fell,» sa Britta. Jag önskade, att hon skulle lära mig bönen. Men hon svarade icke. »Ja, det är konstiga tider,» sa jag. »Tä ska Ku veet,» sa ho. »Det är så mycket skolor, och barnen få lära sig allting, men månne de bli något bättre?» sporde jag. »För i vâla trodd di da teminstinga på fan, nu tror ti hvarsken på Ku eller fan,» sa ho. »Det är just det ledsamma,» sa jag. »De tro icke ens på andemakter. Och dock har mor berättat, att hon sett både troll och spöken. Månne det icke verkligen finns sådana?» »Jo, finns spöken,» sa Britta, »se vesst som ja gör ystkäl.» Hon fortsatte: »Ja kommer fell ihûg, när ja va litta i Matlöpen, ta feck ja se, att täfe.klyst å klyst se plankt pårt mä lann i vattn, å ja geck tit å ta va tä en selkrok ta’r, å ja feck tak i tenna selkroken å trog å trog, för ja skull frest å tran ät mä, men ta pörj tä å tra mäg uttet i stäell, se ja lött å schläppe'n. Ta ropp ja te fabbrorn, som stogg åppå jäel å klyet, att han skull komm å hjälp mä å tra åpp tenna selkroken, som va tär pårt mä lann. ’Tu ska akt tä, tu’, sa fabbrorn, ’för tä ä intnö ann änn sjöråa, som vill tra tä i’, sa’n. Men när ja ta teett ât vatt’n, se va allt selkroken påert å ja sogge’n allri mer.» Mor Britta var nu i gång, och jag fick veta så många historier jag ville. Ute vid sin tjärgraf stod gubben Päger och brände tjära. Jag gick till honom. Under det vi språkade, kom jag att gå tvärs öfver tjärgrafven. »Nej, nej,» ropade han, »lätt ät tä tär, ska tu skämma tjärpränninga för mäl» Jag förstod genast, att jag försyndat mig, och steg därför ned från tjärgrafven. Sådana äro dessa gamle, fulla af skrock och vidskepliga föreställningar. Men de äro i alla fall ett hederligt och samhällsfredligt folk, som håller fast vid sina vanor och som icke vet af eller bryr sig om några andra bekvämligheter än dem, deras mörka, nedrökade pörte erbjuder. Såväl Päger som hans hustru förstå finska språket, hvilket de understundom använda sins emellan i dagligt tal, och då de utsäga sina trollformler, hvilka skola vara mera verksamma på finska, än när de utsägas på svenska. »KLAKEN». Högt upp bland Värmlands fjäll och skogar, där Suomis söner byggt och bo, finns det ett folk, som ärligt knogar, fast gyllne skördar där ej gro. vi Kanna aet. ivien nu . , , , . A. Aurelius foto. ri 11 srkpti ! Där fotar kring från »klaken» gård till gård en ökänd man, som heter Klaken: den finska rasens minnesvård. Till sitt yttre är Päger af medellängd med en stark kroppsbyggnad. Han har en mörkt smutsig, nästan mongolisk hy, skarpt tecknade fåror i sitt ansikte och stenhårda drag, hvilka sällan upplifvas af ett leende. Hela hans utseende bär andebesvärjarens respekt och prägel ; och många äro de, som af fruktan vika undan för honom. Säkerligen är det detta mörka utseende och detta hem-A. Aurelius foto. lighetsfulla allvar, som skänkt honom, som så många af hans finska anförvanter, namn och rykte för skicklighet i svartkonst. Hans hustru Britta är mycket liten till växten. Hon har listiga, grå ögon, antikt utseende och antikt sätt, ägnade att väcka fornforskarens intresse. Sinsemellan draga de väl öfverens och hjälpa hvarandra troget i samtliga nämnda näringsfång. De höra till dem, som på grund af litterär okunnighet äro nog lyckliga att ej känna förtret och sorg öfver sina aflägsna släktingars betryckta ställning där borta på andra sidan Bottenhafvet. skogskoja i Värmlands finnbygd.