Idun: 1899

IDUN 1899. A. Blomberg foto. FRAN PRINSESSAN MARGARETAS DOP: ALTARET MED DOPFUNTEN » gs*®5&£Kg 5fc^ V"^' FÖRSTA ALLMÄNNA DJURSKYDDS-MÖTET I FINLAND. U NDER INNEVARANDE MÅNAD hafva vårt lands djurskyddsföreningar hållit sitt första allmänna möte i Helsingfors. Vid detsamma hade från det gamla broderlandet på andra sidan Bottenhafvet, från Sverige, infunnit sig trenne framstående och kända arbetare för djurskyddssaken, nämligen hrr baron L. v. Platen, F. A. Wingborg och A. Blomqvist. Det är särskildt med anledning af detta för oss välkomna gästbesök och äfven det samarbete på djurskyddsidéns fält, som på senaste tider ägt rum mellan Finland och Sverige, vi taga oss friheten i ord och bild lämna en öfverblick af det nyss hållna mötet samt af djurskyddsarbetet i vårt land öfver hufvud. * Vi anteckna då främst, att den, som först skänkte djurskyddstanken här lif, var den nyss bortgångne, varmhjärtade människo- och djurvännen, skalden, statsrådet Z. Topelius. Det var också han, som gaf oss valspråket: »Rättvisa mot alla», detta valspråk, som vi djurvänner städse med oförskräckthet skola lystra till under kampen för vår goda saks framgång. Det var ju äfven han, som visade oss, att vi kunna hoppas på framgång för våra sträfvanden, först då vi vunnit det unga släktet för vår sak. Det var slutligen 2. Topelius, som senterade kvinnans betydelse på det nu antydda arbetsfältet. Den af statsrådet Z. Topelius till lifs bragta tanken tog sig till en början ett synligt uttryck i de barnföreningar till småfåglarnes skydd, hvilka, under namn af »Majföreningarna i Finland», en tid framåt existerade härstädes, för en tid dogo bort, men senare efterträddes af Sylviaföreningarna, hvilka nu räkna flere tiotusentals medlemmar. Så småningom begynte dock jämväl äldre personer sammansluta sig till föreningar med ordnad verksamhet för att arbeta för djurskyddssakens befrämjande i vårt land. Den äldsta djurskyddsföreningen i Finland är den i Helsingfors, hvilken den 1 dec. detta år kan fira sitt 25-års-jubileum. På samma ort verkar jämväl en annan, Djurvännerna benämnd, som räknar sin uppkomst från den 14 november 1892. Båda dessa hafva, isynnerhet under de sist förgångna fem åren, verkat mycket för djurskyddets framgång både på egen ort och långt utom dess hank och stör, och var det jämväl den förra, »Helsingfors djurskyddsförening», såsom dess officiella namn lyder, som tog initiativet till detta första allmänna djurskyddsmöte i Finland. Det blefve för vidlyftigt att här i detalj annotera hvad allt landets djurskyddsföreningar utfört under den tid de existerat. Vi inskränka oss därför blott att rörande desamma anteckna, att dessa för närvarande uppgå till ett 40-tal, förlagda dels till städerna, dels till landsbygden, och konstatera tillika med tillfredsställelse, att bland landsortsföreningarna den i Vasa i hög grad utmärkt sig framom de öfriga. * Det första allmänna djurskyddsmötet i Finland omfattades med lifligt intresse. Ej mindre än ett 40-tal diskussionsfrågor insändes till den för dess anordnande nedsatta kommittén, hvari fungerade såsom medlemmar prof. E. J. Mellberg, fru Constance TJllner, litteratör V. Lindman, doktorinnan Lilly Weber, och veterinärläkaren A. Svahn. Af denna mängd kunde dock i anseende till den begränsade tiden blott 16 upptagas på mötesprogrammet, men dessa voro då också djurskyddssakens kardinalfrågor och behandlade smärtfria slaktmetoder, småfågelskyddet, jaktsporten, traftäflingarna, landets djurskyddsföreningars sammanslutning till ett förbund, körskolor, djurtransporten, Vivisektionen, ladugårds- och stallbyggnader, djurskyddstidskrifterna o. s. v. Mötet var hela tiden talrikt besökt. Diskussionen ägde rum i svenska fruntimmersskolans lokal, som för tillfället smakfullt dekorerats med flaggor och grönt. Bland flaggorna märktes nära nog uteslutande svenska och finska färger. Bifogade teckning, tagen före middagen å restaurationen i Kaisaniemi park, ger en bild af en del af mötesdeltagarne. Vi taga oss friheten presentera några af dem. Af gruppen nedanför verandan är, räknadt från vänster, den andra personen i ordningen fru Thyra Juvelius, som främst å Mänttä bruk och omnejd varmt verkat för de värnlösas väl. Flenne närmast sitter fru Constance Ullner, som särskildt genom sina föredrag verkat mycket för djurskyddssakens framsteg i vårt land. Den följande i ordningen är fru G. Hamfeldt, ordf. i föreningen Djurvännerna i H:fors. Följer så baron L. v. Platen. Mannen i grannskapet med de yfviga polisongerna är svensk-norska generalkonsuln i Finland, grefve Björnstjerna, äfven han en varm djurvän. Till höger om honom sitter hr A. Blomqvist, som gjort sig känd hos oss främst genom sin förtjänstfulla »Djurskyddslära», hvilken nu genom statens understöd i svensk och finsk dräkt kommer att spridas i vårt land i vida kretsar. Hans närmaste granne till höger är redaktör F. A. Vingborg från Stockholm. Närmast honom sitter vårt lands lotsdirektör N. Sjöman och hans högra granne är prof. E. J. Mellberg, mötets ordförande. Helsingfors i juni 1899. V. Lindman. VÅRA ILLUSTRATIONER. ■yiOTOR CHERBULIEZ, den mycket kände och ’ mycket läste franske författaren, afled för några dagar sedan i Paris. Cherbuliez var till börden schweizare. Han föddes i Genève 1824 och ägnade sig, efter afslutade studier, först åt lärareverksamhet, men beslöt sedermera, efter att år 1860 ha väckt stor uppmärksamhet med en serie kåserande uppsatser på det konstkritiska området, göra litteraturen till sitt framtida arbetsfält. Nu följde slag i slag några romaner, hvilka gjorde mycken lycka, särskildt den också till vårt språk öfverflyttade »Grefve Kostia». Ar 1864 inträdde Cherbuliez i redaktionen af den öfver hela den bildade världen kända skönlitterära tidskriften Revue des deux Mondes, hvars främste och verksammaste medarbetare han alltsedan varit, såväl i egenskap af kritiker som romanförfattare. Utan att äga en Alphonse Daudets förmåga af ingående själsanalys eller en Zolas gigantiska kraft att skildra en hel samhällsklass’ olika individer, besatt Cherbuliez dock stor talang som romanskribent, äfven om han stundom ej gick fri för cs VICTOR CHERBULIEZ.