Idun: 1899

5 — IDUN 1899. mini« t fi ai a i TftTrrf Ulli Äii ' Ä^ t t § ii I sràè&S' _________ ______ MS» KONSTEN ATT GÖRA INKÖP. ETT UPSALAORIGINAL. E TÏ UPSALAORIGINAL — helt visst vida kändt öfver allt vårt land — har gått ur tiden med den gamle f. d. amanuensen vid universitetsbiblioteket i Upsala Erik Ulrik Ekholm, i studentkretsar gemenligen »Blåsig» kallad. Han var född den 11 december 1807 och hade således vid sin hädangång nått den ovanligt höga åldern af nyligen fyllda 91 år. Ulrik Ekholm, som var son af borgmästaren och lagmannen Anders Ekholm och hans maka, född Wullf, aflade studentexamen i Upsala 1826, deltog i universitetsbibliotekets flyttning 1841 och utnämndes till e. o. amanuens ^därstädes samma år, till Lidénsk amanuens 1850 och till andre amanuens 1855 samt pensionerades 1883. Han var äfven 1843 och några följande år amanuens vid akademiska läsesällskapet. Den bortgångne var en orignell och älskvärd VY AF KARLSRUHE FRÅN SLOTTSPLATSEN, A F ALLA EN HUSMODERS GÖROMÅL blir intet, så ofta ensidigt förrättadt som just inköpen. Vid dessa vilja vi naturligtvis alla vara sparsamma, och det är allmänt bekant, att sparsamhet mycket ofta anses liktydigt med att köpa billigt. Men lika ofta är det äfven af »förståsigpåare» på ett öfvertygande sätt ådagalagdt, att billiga saker vanligtvis äro dåliga saker, hvilket dock ej hindrar den stora allmänheten att allt för ofta göra inskränkningar vid tillämpandet af den sats, som säger, att »den som köper dyrt köper billigt». Det finnes så t. ex: damer, hvilka för renoveringen af förlegade klädningar gifva ut mera pengar än de vid en noggrannare räkenskapsföring skulle kunna svara för. Dessutom se de i de omsydda dräkterna aldrig så prydliga och »chic» ut som de damer, som välja ett tyg af moderat pris och begagna den däraf förfärdigade klädningen ständigt, så länge den är modern. Det är också viktigt, att man städse vid nyinköpen söker skaffa sig, hvad som harmonierar med det man redan förut kan hafva, ty genom lyckliga sammansättningar kan man då gifva det hela omväxlingens angenäma prägel. Vid etT. sådant förfarande kan man städse vara smakfullt och på samma gäng elegant klädd, hvilket icke alltid lyckas för den, som köper många olika slags tyger och har stora utgifter för sin toalett. Dock är man alldeles icke tvungen att uteslutande binda sig vid en färg, ty hufvudsaken består däri, att man undviker alla hårda, kalla och skrikande färger och framför allt icke låter locka sig af ett skenbart billigt pris till att köpa något, som icke harmoniskt låter sammanställa sig med hvad man förut har. Det fordras en järnvilja för att strängt kunna fasthålla vid dessa principer — en järnvilja och mycket eftertanke. Sparsamma fruar gå aldrig in i en butik, utan att noga veta, hvad de skola köpa. Erfarna säljare berömma sig visserligen af att kunna förmå hvilken kvinnlig kund som helst att köpa just det, som i ett eller annat afseende har helt andra egenskaper än dem de egentligen önska sig, men det ligger i husmoderns intresse att från första stund göra ett så bestämdt intryck på säljaren, att denne icke kommer sig för med att försöka några öfvertalningskonster. Och den till sitt sätt litet mer bestämda kunden, som hemma tänker efter, hvad hon skall gå ut och köpa, ses bra mycket hellre i affärerna och RESIDENSSLOTTET I KARLSRUHE. MED KRONPRINSESSAN TILL SÖ-DERN. II. E FTER ATT i all stillhet ha tillbragt julhelgen tillsammans med sina höga föräldrar i Baden-Baden flyttade kronprinsessan Victoria jämte den storhertigliga familjen ett par dagar före nyåret in till residenset i Karlsruhe. Julvädret därnere har varit mildt, liksom här hemma, men kronprinsessans krafter äro tyvärr fortfarande mycket medtagna. Vi bringa nu här några bilder från kronprinsessans födelsestad och barndomshem. Storhertigdömet Badens residensstad är ett samhälle på ungefär 85,000 invånare och utmärker sig genom sin egendomliga byggnadsplan i solfjädersform : alla hufvudgatorna utstråla nämligen radielikt från slottet och den framför detsamma belägna Slottsplatsen. Detta vackert planterade torg prydes midt på af den 1811 aflidne storhertig Karl Fredriks staty och omgifves rundtorn af ståtliga, offentliga byggnader, såsom ministerierna, Konsthallen, Hofteatern m. fl. Själfva slottet är uppbygdt 1754 och har en intressant slottskyrka med präktig utsikt från det s. k. Blytornet. Förtjusande är Slottsparken — som ligger bakom slottet, och från hvilken vi ock meddela en vy — med rik vegetation, speglande dammar, marmorgrupper och talrika springbrunnar. Efter dess skuggiga stigar har vår kronprinsessa som barn och ungmö helt visst lustvandrat otaliga gånger, och äfven nu i midvinterns nakenhet ser hon säkerligen med glädje åter de gamla barndomsvännernas mossbelupna stammar. personlighet, en omtyckt och hjälpsam gammal »farbror» för många studentgenerationer. Hur hans originella öknamn först uppstått är nu mera något omtvistadt; somliga härleda det från den omständigheten, att han så länge gåttoch »blåst» dammet från bibliotekets gamla folianter, som voro hans hjärtas skötebarn. Andra sammanställa det med hans favorituttryck, ett slags onomatopojetiskt flåsljud: Tjop, tjop, tjop, hvarmed han ackompagnerade den lilla aftontoddy, den gamle ungkarlen sällan underlät att inmundiga på sitt »stamlocus». Det enda kort af Ekholm, som finnes och nu ställts till Iduns förfogande, är taget för fem år sedan för en »nationstafla». Af den »Blåsis», som — i tidigare år en varm entusiast för all slags idrott — på Västmanland— Dala nationssal ledde landsmännens gymnastiköfningar, iklädd röda, tofsprydda stöflar, trikåer, blus och rökmössa, ger det visserligen ingen lifligare föreställning, men dess bättre af den ända in i det sista krye och lefnadsfriske åldringen. Hvile nu den gamle bokkarlen i frid! II. Osii foto. AMANUENSEN E, U. EKHOLM.