Idun: 1899

IDUN 1899. 4 — fsasr I mm KVASTMAKAREBACKEN. I KATARINA. EN VANDRING GE-NOM STOCKHOLMS PITTORESKA-STE STADSDEL. AF EMIL LINDERS. MED FOTOGRAFIER TAGNA AF FÖRF. N ÄR NI PROMENERAR i Kungsträdgårdens alléer eller ute på Strandvägens eller Karlavägens boulevarder och öfverallt ser praktfulla byggnader, inramade af grönt och vatten, då tycker ni säkert, att Stockmöta vi ännu ej någon riktig Katarinaarkitektur, men vid den gatan och vid Lilla Glasbruksgatan bo alla de italienska positivspelarne och gipsförsäljarne — artisten Carl Larsson har också sin atelier där i trakten. Men vi gå vidare, undvikande att komma för nära de »förnämare» kvarteren kring kyrkan. Nu äro vi hunna till Fjällgatan och här ha vi det rätta Katarina. Öfverallt se vi små grå, gröna, röda och hvita hus med fönsterluckor och många med riktiga förstubroar. De flesta husen äro belägna inne i trädgårdar, och alla ha de blommor i fönstren. Nedanför ligger Stadsgården, från hvilken man kommer hit upp på de långa trapporna med de konstiga namnen, Sista styfverns trappor o. d. Vi fortsätta vår vandring och komma förbi Ersta vackra kapell och få göra bekantskap ÅSÖGATAN. med en massa trappor, som utgöra en del af Erstagatan, där vi ha godt tillfälle att se oss mätta på gamla röda hus med buktiga tegeltak och låga kåkar med höga skorstenar. Vi gå så en bit till, men sedan äro vi tvungna att stanna ett ögonblick för att från Kvastmakarebacken kasta en blick bortåt Djurgårdsstaden, som vi se där nere i djupet nedanför fartygets master. Hvilken hänförande tafla — och hvilken säregen ram! Det där gamla huset till vänster bär verkligen en gatuskylt; man skulle annars tro, att man ej vore i storstaden Stockholm. Vänta blott, så skall jag dock visa er ännu vackrare »gränder» ! Vi bege oss in på Åsögatan och göra en brefbärare sällskap den långa »trappgatan» framåt, förbi förfärligt låga, röda hus med jättehöga skorstenar. Hvilka kunna bo i de där husen? Fattigt folk, tänker jag, eller åtminstone människor, som ha det rätt smått om slantarna. Se där ha vi Nygatstvärgränd och där Trädgårdstvärgränd ! Är ej Trädgårdstvärgränd ett ypperligt namn på den lilla gatan, som till hälften skymmes af lummiga träd, och som är halft öfverväxt af gräs och kardborrstånd? NYGATSTVÄRGRÄND. följer ni med den pustande ångspårvagnen uppför den fula Slussgatan. Men till Katarina kommer ni säkert aldrig! Och frågar ni er vän, stockholmaren, som bor på Norr- eller Östermalm, om det finnes något att se däruppe på Söder, så skall han kanske rycka på axlarna och föraktfullt mumla något om kåkar och ruckel. 'Han har själf ej varit däruppe så ofta, och då blott sett med likgiltiga ögon. Och likväl! Lofva mig att ej klaga öfver branta backar, dålig stenläggning och för många trappor, så skall jag försöka att visa HÖRNET AF ÅSÖ- OCH GÖTGATORNA. STORA GLASBRUKSGATAN. holm är bra vackert. Men ni tänker nog ej på, att Mälardrottningen också äger fägring af helt annat slag. Se dock bort öfver strömmen, dit bort, där Söder reser sig som en jättestor mur! Däruppe på berget bortom Sankta Katarinas kyrka, hvars spira glimmar i solen, där har ni en hel liten stad för sig, som på sätt och vis kan täfla i fägring méd den ståtliga storstaden nedanför. Är ni främling i hufvudstaden, ja, då når ni väl knappast öfver slussen; på sin höjd ERSTAGATAN. er de fattigas, de smås och de gamlas soliga stad däruppe på berget! Får ni lust att tvista med mig, om det eller det verkligen är så vackert, som jag säger, så glöm ej, att jag har kameran med mig, så att jag kan låta andra döma mellan oss! Vi gå öfver slussen, och så vika vi af till vänster, ty det är ju blott den del af Södermalm, som kallas Katarina, som vårt besök skall gälla. Den andra delen, den som ligger på andra sidan af den långa Götgatan, den är ej så intressant för oss, som vilja se pittoreska, röda kåkar och små ruckel med trädgårdstäppor. Vi styra stegen mot hissen, men den gå vi förbi och fortsätta uppåt, in på en mörk, trång och backig gata, Stora Glasbruksgatan. Där