Idun: 1899

5 - IDUN 1899. kKÜ!& |gp£;F iZ£*r”" »fw lilllåiSi ü ÉfeiSP • '■'■JBIwi /■>■■;■ -AL-f! r nf' îiJriB ?ÄS*5';.ÿpÿ":■■fàSjP^ ÄÉÄ ; Ül sÉillli ■m K ■ J M 5&£g® L«4i ■v„’L S*«* ;#S£ gpMKN ?5«^ï8iî5§ • , . gg|g| &fï@È$!s m&mm » : _____ .... " ' ' Så kom det en herre, bara en herre, gråklädd, med en manshög harpa af lefvande violer, hvilandé på en sned öfver cykeln. Harpan var förtjusande — men herrn? Men kanske att han ville visa, att själfva harporna i det liär landet äro förtjusande ? I så fall var det en mycket fin tanke, som vida säkrare än amman borde belönats med pris. — Så kom det ett par byxben marscherande under en förfärligt stor blomsterkorg. Hvad det betyder, vet jag inte. Så vida det inte var någon slags symbolik af en afskedad Montreux’sk friare? Efter velocipederna kommo de stora vagnarna, af hvilka en, en den mest graciösa gnla sidensnäcka, hvilande på en bädd af violer, fick 400 francs i pris, hvilket inte var mycket, eftersom bara blommorna till den lär ha kostat 600 francs. Hjulen voro också täckta af violer, men frun, som satt i, var det inte; hvilket jag tycker var ett stort fel, ty det hade säkert klädt henne att vara mycket väl täckt. Grufligt vackert, ändå! »Statens» vagn var en bit skog och framför den en »äkta» bit Narcissusäng. Mycket poetiskt. Så kom en liten åsna med blomsterseltyg, hvilken drog ett det näpnaste rococoherrskap på 6 à 8 år i en liten glasvagn. Gud vet, hvem som var sötast af barnen. Jag tror ändå det var åsnan. Nästa kärra var klädd med blomkål, morötter, och rädisor samt körd af »söta far», medan »söta mor» andäktigt höll en stor ost i famn. Utmärkt 1 Så »kom det en poetisk bark», så ett Tyrolerherrskap, sittande på egna klippor, så en vagn, täckt af konvaljer och körd af en kusk med sidentömmar; så en hel vinstuga. O ! och sist och bäst ett tempel af rosor, i hvilket satt en liten lefvande Amor i en gunga och afsköt små förgyllda pilar. Min vän hade »ursäktat» sig med, att den sista karnevalen hon sett i Nizza var så burlesk och så grotesk, att hon alldeles mist smaken för allt, hvad karnevaler heter. Men här fanns ingen burleskhet och ingen groteskhet, minsann, utan finess och odlad smak. Rätt åt henne, att hon gick miste om synen — alldeles rätt. Ty att döma ett folk efter ett annat är väl då så pindumt så------- 1 Schweizarne i massa göra intryck af kraft, lugn och litet tyngd. Man förstår, när man ser honom så där »samlad», att nationen har svårt bli en »industri-nation», de äro landtbrukare och vinodlare till både kropp och själ — och komma väl att så förbli ännu några sekel. Sidenklädda ryttare i kostymer från de olika kantonerna redo genom gatorna för att bereda plats åt processionen. Alla de söta 400 ungarna voro nu samlade efter »färg» i skogklädda skrindor, alla hviftande med små silkespapperssolfjädrar — också »i färg» — och så ljufliga, att — Men det där konfekt- och blomsterkastandet, som jag läst så grufligt mycket om — —? Konfekt förekom pro primo inte alls, hvilket är ett rysligt fel, efter ingen, ens med bästa vilja i världen, kan kasta något som inte finns. Hvad som fanns var strutar med munlack. Jag trodde först, att hela Montreux skulle försegla sig, men munlacket fastnade inte, som väl var. Så fanns det små rullar af smala FRÅN OROLIGHETERNA I BRUXELLES. silkespappersremsor, som man försökte att fånga hvarandra med. Det var ju mycket intressant, efter verkligen ingen försökt att fånga mig på det viset förut. Men den där glöden, elden, passionen------- •? Den jublande karnevalsglädjen, hvar var den? Har kanske glöden frusit till is under vägen öfver Alperna? Eller har resebeskrifvarne narrats? Tänk, om de narrats! Om jag inte höll mig för god, skulle jag fråga henne, ty i fråga om att narras tror jag inte hon är så underhaltig. Min tysk säger, ty nu har han tagit mig till nåder igen — (alltid med den unga niècen till tolk!) — att schweizarne inte förstå att glädjas för stunden, att de behöfva en hel krater för att värmas upp, samt att karnevalen aldrig får fotfäste här. Om det är sant, vet jag inte; men om god vilja och energi och fin smak kunna skapa en karneval, så äro schweizarne på god väg. De ha ju en så vacker »grund» att bygga på ; Glions oupphinneliga Narcissusfält! — Enda faran är, om belåtenheten skulle hindra utvecklingen. Men låtom oss hoppas, att »Prins Narcissus» näpna hof skall hindra honom ifrån att spegla sig till döds i själfafgudningens källa ! — Sedan jag sist skref, ha vi gjort en så intressant bekantskap, med en mormor, en riktig mormor, af landets stam. Dottern, hos hvilken hon bor, har 12 barn och en man, som dricker; så nog har hon börda efter rygg. Mormor har skött upp alla de 12 små — präktiga, bruna ungar äro de — och när hon någon enda gång kommer »så långt som utom stugudörren», har hon alltid stickstrumpan i hand. De bo i ett så sött chalet — tänk nu, att kalla en stenhög för chalet ! Hu, så kallt där måtte vara på vintern. Köket har stengolf och var nu på vårkanten som mark twain. en iskällare. — Lågt i taket är där också, och svart och rökigt och så tarfligt, tarfligt möbleradt. Ingenting af alla de små lyxföremål, som finnas hos en svensk bonde, bara det allra nödvändigaste. Lika ljust, som schweizaren har det utom hus, lika mörkt och kulet har han det inom hus. Två fönster och små fönster, det är en lag hos såväl fattiga som rika. »Det är för att släppa in så litet sol som möjligt om sommaren och så litet kyla som möjligt om vintern» — förklarade mormor. Hon har för öfrigt berättat oss sin. lefnadshistoria, som var intressangt nog. Hon var älskad af tre bröder på en gång och höll själf af den yngsta, men blef tvingad att ta den äldsta. När han dog, lade föräldrarna sig emellan igen och tvang henne,