Idun: 1899

5 IDUN 1S99 •' '"•y--, dM â'iÿ1 Éj&ä£ luften, hela platsen nedanför våra fönster var full af sorl och prat. Trottoarerna voro kantade med breda rabatter i alla nyanser af gult, rödt och grönt — sparris, tomater, kål och grönsallad. Robusta, korpulenta bondkvinnor i brokiga dräkter och pittoreskt knutna, hvita hufvudkläden rörde sig af och an, ordnande, säljande, pratande med hvarandra och kunderna, eller sutto majestätiskt tronande bland sina utbredda skatter. Ja visst, detta var ju der grüne Markt, Bambergs beryktade grönsakstorg. Färgrik och liflig var scenen obestridligen och humoristisk nog att iakttaga så där uppifrån.. Min reskamrat fick i en hast skissboken fram. Medan handeln pågick som bäst, steg på afstånd en högtidlig sång af klara barnröster; den blef starkare, ljöd allt högre i den friska morgonluften. Ty vädret hade blifvit vackert; de blå fläckarne på himlen växte, och solskenet bröt fram. Vi sågo nedåt gatan; där kommo präster med fladdrande silkesbanér, och bakom dem hela skolor, med sina lärare i spetsen, gossar och flickor, alla sjungande en kyrklig hymn. Men den besvarades från motsatt håll af djupare stämmor, och när vi sågo i denna riktning, kunde vi icke tillbakahålla ett rop af förtjusning. Öfver det långsmala torgets oregelbundna öfre del, präktigt aftecknande sig mot de grå mnrarne, skred den egentliga A. Blomberg foto.' Ii gfi sÿæ- - 4j;\ HH :- ill Utss mm GUSTAF ADOLFS AFSKED I STOCKHOLM FRÅN RIKETS STÄNDER. processionen med den närbelägna S:t Martinskyrkan som mål. Väldiga krucifix vaggade långsamt fram mellan brokiga fanor och öfver ett vimmel af svarta och violetta kaftaner, hvita mässkjortor och rödhvita korgossedräkter. Och när de långa, mystiskt allvarliga tonerna sväfvade ut öfver torget, afstannade pratet och handeln och rörelsen; grönsaksförsäljerskorua, nyss så beskäftiga, nego djupt eller knäföllo med knäppta händer — ja, själfva den elektriska spårvagnen, som annars surrade dagen om, höll stilla på vördnadsfullt afstånd, till dess de båda processionerna, förenade, långsamt glidit in genom kyrkportarne. Vi drucko i hast vårt morgonte, och när gudstjänsten där inne var slut, voro vi nere på gatan midt i den andäktiga hopen, långsamt följande processionen på dess väg mot domen. Det var oförgätligt stämningsfullt att se all denna äkta katolska kyrkoprakt och katolska andakt i dessa smala grå medeltidsgator, se processionen långsamt höja . och sänka sig öfver den gamla stenbrons hvälfning och de fladdrande fanorna försvinna i det mörka hvalfvet under rådhustornet. Ur alla dessa leder steg det mummel af böner, upprepade på samma gång af hundrade röster, som är ett »FLAMINGO», DEN DUBBELKÖLADE PRISTAGAREN FRÅN MARIEHAMN. tar, öfver den stora klostergården fram till befästningsmurens bröstvärn, där det gröna bayerska landskapet utbredde sig framför oss, halfbeslöjadt af regntöcken, och utpekade samvetsgrannt för oss alla bomullsspinnerierna och bryggerierna i det nya, framåtskridande Bamberg. Vi bjödo naturligtvis till att visa det intresse, han väntade, ehuru vi inte hade kommit till Bamberg för att få se fabriker. Det var tydligen af ren patriotism, kanske också för att få någon sysselsättning i det ledsamma vädret, han tjänstgjorde som förevisare åt dessa två enstaka turister, som af en händelse hittat vägen till hans annars så bortglömda stad, och vi skänkte den så många loford, vi kunde få tag i. Med betydligt ökad själfkänsla sutto vi vid tebordet i vårt rum hemma på hotellet och hvilade ut efter dagens ansträngningar. Vi böjde oss inte längre för »alla människors» omdöme, deras, som alltid reste Bamberg förbi, tvärtom räknade vi oss med stolthet som upptäckare af dolda skatter. Följande morgon väcktes vi tidigt; hela FRÅN GUSTAF-ADOLFSFESTSPELEN I LÜTZEN: KRIGSRÅD VID LÜTZEN.