Idun: 1899

5: — IOUNS MODETID. ÜTAN PL. > 3: — UTGIFNINGSDAGAR : REDAKTÖR OCH UTGIFVARE: BYRÅ OCH EXPEDITION: KOMMISSIONÄRER HVARJE FRITHIOF HELLBERG KLARA S. KYRKOGATA 16, lTR. ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÄ ALL DELES SÄRSKILDT FÖRMÄNL. VILLKOR ONSDAG OCH LÖRDAG. TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2—3. öppen kl. 10—5. Stockholm, LÖSNUMMERPRIS: 10 ÖRE. Redaktionssekr.: JOHAN NORDLING. ALLM. TEL. 61 47. RIKS 16 46. Iduns Kdngl. Hofboktryckeri. EN LAGERKRÖNT SKALDINNA. L ID SVENSKA AKADEMIENS högtidssammankomst den 20 dennes utdelades äfven akademiens sedvanliga pris till under året insända täflingsskrifter. Ingen hade befunnits värdig den sällsynta utmärkelsen af det första priset, men ett andra pris utdelades och detta — åt en kvinna. För Iduns läsare bör det vara särskildt kärt att förnimma, att den unga dam, som sa bland alla medtäflande hemförde årets förnämsta lager från vår vitterhets höga a.reopag, var en i våra spalter ofta och gärna sedd medarbetarinna, innehafvarinnan af signaturerna »En svensk kvinna» och »Adi», fröken Ida Granqvist, hvilkens fina dikter och stämningsfulla små prosastycken, i år särdeles under den senare signaturen, förvärfvat författarinnan så talrika vänner rundt om i de otaliga svenska hem, där Idun läses. Äfven dagens nummer prydes med en liten dikt, »Långdans», af hennes hand. Den diktcykel, för livilken fröken Granqvist, som emellertid ej var närvarande vid högtidssammankomsten, nu bland 36 medtäflande erhöll pris, bär titeln »Gransus» och lofordades särskildt för »den skära innerlighet, som präglade dikterna Sverige, Välsignelsen, Far vid bibeln, Helgsmålsringning m. fl.» För de andäktigt lyssnande skarorna föredrog därefter den kände skalden K. A. Melin ett urval af den vackra sångcykelns dikter. Det porträtt af den lagerkrönta skaldinnan, vi här ofvan bringa, bör ock intressera hela vår kvinnovärld, som säkerligen med stolthet finner en medsyster som segrarinna i åréts akademiska täflan. Efter livad Idun har sig bekant, är det emellertid ej första gången fröken G. rönt en utmärkelse från »de odödlige»: redan i fjol erhöll hon, under anonymitet, ett hedersomnämnande för insända dikter. Fröken G. är dotter till prosten Johannes Granqvist i Rackeby församling, nära Lidköping. LÅNGDANS. N U TRÅDES långdansen, hand i hand, helt lustigt rundt ikring allt vårt land. Så vid, så härlig och ljus är ringen — I ledet ingen får saknas, ingen! Och granen strålar i ringens midt i dunklaste grönska, i blekaste hvitt. Och tvifvel och dimmor och sorgsna frågor, de lösas i skimret af vaxljuslågor. Och stjärnan kastar sitt strimmande sken, och glittret gnistrar från snötyngd gi'en, och allt, hvad vackrast vårt sinne gömmer, i denna afton inom oss drömmer. Vårt hjärta klappar, vår blick är klar, och kinden skäraste rosor’ har — Ett återsken utaf stjärneglansen där faller lätt under julgransdansen. Den hvita ringen, så ändlöst lång, den svänger rundt under skämt och sång. Vi liksom blifva nu allesamman till goda barn uti långdansgamman. Tag i, se här är vår hand, kom med, och blif en länk i vår julgransked! — Så vid, så härlig och ljus är ringen — I ledet ingen får saknas, ingen! Adi. EN DÖD LÄKARINNA. H VARTHÄN SKYNDA i den kulna decemberdagen dessa sorgsna kvinnor, välklädda och torftiga om hvarandra? iff' ''*'*’•2 De styra sina steg till Vasagatan och ila upp i n:r 18. På en dörrplåt läses: Doktor Anna Rosenberg, mottagning 9—10, 2—3. Denna timme är alltså antingen för sen eller för tidig och dessutom behöfdes många timmar för att undersöka och tala vid alla dessa, som tyckas ha så brådtom och på en gång skynda in. livad vilja de då? Jo, begråta en ung, god, glad och hjälpande kvinna, som trädde ut i lifvet för att- lindra sina medsystrars nöd och under sitt enda arbetsår fick tillfälle att göra mycket godt, allramest bland dem, hvilkas enda erkänsla bief en ur hjärtats djup sprungen tacksamhet och sedan en blomsterskörd. Det var således till en död läkarinna, ej till en lefvande, helande, dessa kvinnor skyndat, men slumrerskan på båren hade dock lyckats vinna deras förtroende, och ändå var hon hvarken känd för öfverdrifven skicklighet, ej heller var hon på modet. Därtill hade hennes lif varit allt för kort, ja, så kort, att hon icke ens riktigt hunnit visa, hvad hon dugde till och därför icke.