Idun: 1899

i DU N i ««Vf. wg er^p fe&fl , -ssr^jrfr Hon kom till Granebo i början af maj, just när björkarna knoppades ocb sipporna väfde in sin blåhvita blomprakt i ängarnas ljusa grönska, ocb hon hade redan efter sin hemkomst fått upp en dnk och fattat posto helt nära en sprudlande vårbäck, en rödmålad grindstuga och ett stycke löfdunge; alltsammans äkta nordiskt och enkelt, ingenting att få effekt af, men så mycket mera af den friska, ljusa stämning, hvilken verkar på sinnet som den bästa själsmedicir. Det gamla slottet hade fått en ny ägare, en systerson till grefven, och denne lät inom kort presentera sig på Granebo. Ruth visste ej i början, hvad hon skulle tycka om honom, a. Blomberg foto. men efter ett par gångers samvaro med honom TSARDEPUTATIONENS ANKOMST . TILL STOCKHOLM MED ÅNGAREN BORE. stirrade på honom! »Det menar du inte!» »Jo visst. En hustru och en konstnärinna äro två afgjordt skilda begrepp.» Ruth blef så blek, att han ängsligt lade sin arm omkring henne, men hon sköt den sakta tillbaka. »Du borde ha sagt mig dina åsikter i den frågan förr,» sade hon långsamt. »Dem trodde jag lågo i öppen dag.» »Du måste ändra dem,» sade hon lekfullt, och det barnsligt hoppfulla draget återvände till hennes ansikte. »Nej, aldrig.» »Men du älskar mig ju, Hugo.» »Ja,» sade han innerligt. »Nå, kan inte din kärlek rå på de inskränkta idéerna?» »Du begagnar underliga uttryck, Ruth. Mina idéer, som du kallar dem, ha för mig en annan betydelse; de äro oryggliga principer.» För första gången såg Ruth den pedantiske ämbetsmannen sticka fram sin pergamentstyp, draga den som ett harnesk öfver den man, hon lärt älska under smek och lätta ord, och hon förstod, att han dröjt med att kufva henne, till dess han ansåg det omöjligt, att hon kunde offra sin kärlek för konsten. Hon tänkte med förtviflan på de många gagnlösa strider, som skulle utkämpas; på hur de båda skulle slita isär, hvad de nyss bundit samman, och hur de slutligen med ärr för hela lifvet skulle draga åt skilda håll, endast därför att hon ej kunde öfvergifva sin kallelse. »Ruth,» bad han, »älskade lilla Ruth, du måste besinna dig; du är ju kvinna. Kärleken måste intaga första rummet i ditt hjärta.» »Ja, Hugo, men ett kvinnohjärta kan också älska manligt någon gång, och hvad skulle du säga om den man, som lämnade sitt lifsmål bara för en kvinnas skull. Dn får inte begära det af mig. Det finns tusen, som gärna helt bli goda hustrur, det finns andra, som inte kunna svika sina ideal, utan, när de låta förleda sig till det, bli odugliga torsofigurer i lifvet. Mer eller mindre af torso blir jag väl inom mig, när du och jag skilts åt, men ett är jag åtminstone helt: konstnärinna.» Hon hade höjtThufvudet, ögonen flammade FRÅN ALLMÄNNA DJURSKYDDSMÖTET I FINLAND. en viss benägenhet att framställa det i lägre konstnärlig mening »intressanta» och »spännande». Cherbulien var sedan mänga är ledamot af franska akademien. $ TSARDEPUTATIONEN, hvilken nyligen besökt Petersburg för att å hela det bildade Europas vägnar aflämna en i adressform affattad vädjan till alla ryssars själfhärskare angående det djupt betryckta Finland, har, som bekant, efter flera dagars väntan måst lämna den ryska hufvudstaden utan att ens erhålla företräde hos tsaren. Åtskilliga af de deputerade, såsom Trarieux, en af Frankrikes förnämsta rättslärde, italienaren, professor Brusa, holländaren, professor van der Ylougt, norrmannen, professor Brögger, dr Norman-Hansen från Köpenhamn och professor Nordenskiöld anlände härom dagen till Stockholm med flnske ångaren Bore, hvilken till de celebra passagerarnes ära var rikt flagg- och löfsmyckad och företedde en synnerligen vacker anblick, då den lade till vid Skeppsbrokajen, hvarest alla de öfriga liggande ångarne som välkomsthälsning ifört sig stor flaggskrud. Vi bjuda våra läsare i detta nummer en bild af den vackert smyckade ångaren, i det ögonblick den glider in mot kajen. På kommandobryggan stå de deputerade, bland hvilka professor A. E. Nordenskiölds gestalt med lätthet kan skönjas nere till höger. skref hon till Mary, att möjligen hade hon nu mött sitt öde i den nye slottsägaren, assessor Bågenhall. »Han är ingenting af hvad vi som unga flickor drömma om,» skref hon, »men han är bildad, erfaren, manlig, och jag börjar hålla af honom.» Kom så en dag frieriet, något högtidligt och gammaldags som hela assessorns väsen var. Han behöfde icke vänta på svaret; utan tvekan visste Ruth, att denne allvarlige, konservative man fått hela hennes varma, frihetsälskande hjärta. Taflan blef bortglömd för den första jublande lyckan. Hennes skratt ekade igenom de stora slottssalarne, där hon dansade fram som ett ystert litet troll. »I det här tornrummet vill ja ha min atelier,» sade hon en dag och såg på sin fästman med strålande ögon, »säg, Hugo, det får jag?» »Din atelier! När du blir min hustru, hoppas jag, att du upphör att måla.» MOT MÅLET. SKISS FÖR IDUN AF ELISABETH KUYLENSTIERNA. FORTS. O. SLUT FRÅN FÖREG. N:R. D U HAR jusii heller aldrig haft några motgångar. » »Nej, inga stora. Men Mary, hjälp mig nu att fundera ut, hur jag skall få resa.» . »Du skall få låna ett par hundra francs af mig,» sade miss Bindler torrt. »Vive la vraie amitié!» utropade Ruth entusiastiskt. *