Idun: 1899

T a n d p u lv er, två slag, T a n d p a sta , T a n d tin k tu r P 3 P. N* p: * P p!! >3 ■g 3 » » H s?* 1 o p:: z 9 o p* o » • § >JJ 86 J as 3 ® P* ui 3 P ö SD ro3-“ X~» 3 2 33 Z3 Q-» » w Si* 3-0:» —* -1 TJ Si* 3 3 Jf 35 E??3 ? § a ki op o o W° -k (0 o IDUN 1899. blir därstädes betydligt bättre betjänad än den, som hunnit fä hela varulagret nedrifvet för sin skull, innan hon egentligen vet hvad hon vill ha. Förskräckelsen för det allra minsta lilla tankearbete är tyvärr hos mänga människor så stor, att de icke sky att på alla upptänkliga sätt plåga sina medmänniskor — i detta fall alltså säljare och säljarinnor — blott för att bespara sina egna hjärnor en liten ansträngning. Icke sällan förefinnes denna fasa för all eftertanke hos sådana fruar och unga damer, som dock äro intresserade och brinna af hänförelse för allehanda höga och ädla mål. Konsten att göra uppköp är dock på intet sätt en tråkig och tröttande sak, men man får icke anse den som en sport eller ett tidsfördrif, ty den är och förblir en allvarlig uppgift, i hvilken vi måste inlägga hela vår urskiljning och omdömesförmåga. Ej minst vid inköpet af gåfvor försyndar man sig på det svåraste, i det man vanligtvis icke alls tager i betraktande det praktiska värdet och gåfvans användbarhet. Och det är just därför man i butikerna träffar på hundratals obrukbara saker — endast och allenast därför, att kvinnorna icke äro nog prosaiska att reflektera öfver slika alldagligheter. EN JÄTTEADRESS. 60,000 KVINNLIGA DELTAGARE. D E NUVARANDE politiska och kommunala rösträttsförhållandena i vårt land uppfylla icke rättfärdighetens enklaste fordringar. Ett fåtal, som redan genom sin ställning i öfrigt är nog gynnadt, äger för närvarande bestämmanderätten i stat och kommun, medan folkets stora flertal står så godt som utan inflytande i det samhälle, som uppehälles af dess arbete, tager skatt af dess nödtorft samt kräfver dess lif och blod till sitt försvar. En sådan maktfördelning innebär en orättvisa mot ett folk, som brukar räknas för Europas mest upplysta och som nyligen af Eders Maj:t fått det högtidliga vittnesbördet, att »bättre, ärligare, mognare och tiognare folk icke funnits och icke finnes på jordens. Så lyda de första orden i den »till Konungen» riktade vädjan, som åtföljde den stora »rösträttspetitonen», hvilken öfverlämnades till landets härskare den 3 januari detta år. Slutorden utmynna i en hemställan, att regeringen ville >för nästkommande riksdag framlägga förslag till grundlig förändring af våra föråldrade bestämmelser i afseende å såväl den politiska som den kommunala rösträtten.» Iduns tecknare tog på Rösträttsföreningarnas byrå, dagen innan petitionen framlämnades, en liten skiss af densamma — denna opinionsyttring, som fått en så liflig anslutning rundt hela Sveriges rike och, hvad antalet namnunderskrifter beträffar, till datum aldrig öfverträffats i vårt land. Bland de icke mindre än omkring 362,000 underskrifterna Annas ock ungefär 60,000 kvinnonamn. De göra ovillkorligen ett imponerande intryck, dessa 60 stora volymer med namn, idel namn i hundra-, tusen- och hundratusental från landets alla ändar, af män och kvinnor i alla samhällsställningar, 150,000 flere underskrifter än som rymdes i den stora rösträttspetitionen af år 1893. Det är inga småsummor, som slukats för kostnaderna vid en dylik jättepetitions samlande och ordnande. Omkring 20,000 kronor har det kräft, sedan alla omkostnader blifvit betalda. Och det kan man lätt fatta, då man spörjer, att 10 personer voro sysselsatta i omkring 3 veckor med att endast öppna de mkommande listorna, en post så kolossal, att här i Stockholm aldrig någon dylik förekommit, ej ens vid den på postförsändelser så ymniga jultiden. S:T BRITAS KYRKA. FÖR IDUN SKILDRAD AF ERIK SELLIN. E NLIGT VÅRT LÖFTE återkomma vi nu till en närmare skildring af det minnesrika, ny restaurerade Vadstenatemplet, vid hvars historia så många stora kvinnonamn äro bundna. Mot vanligt bruk ligger Vadstena klosterkyrkas hufvudingång i öster och altaret i väster. Denna egendomliga anordning påbjudes uttryckligen i den heliga Birgittas uppenbarelser och är utmärkande för alla birgittinerkyrkor. Annars skulle, såsom bekant, enligt urgammal grundsats inom den kyrkliga byggnadskonsten, kyrkans hufvudingång vara belägen i dess västra ända. I väster går solen ned, och därför symboliserar denna himmelstrakt mörkrets rike, den i syndamörker sänkta människovärlden. Där upptages syndaren i kyrkan och föres så allt vidare in i ljusets och sanningens rike. Det nuvarande altaret är nytt, men af gammalt material och, som vi skola finna, af mycket egendomlig beskaffenhet. Under restaurationsarbetet påträffades i golfvets stenläggning gamla altarbord, lätt igenkänliga på de fem kors, hvarmed medeltidens altarbord äro märkta, en åminnelse af Kristi fem sår. Af dessa gamla altarbord är nu det nva altaret byggdt. Framsidan är bildad af ett stort altarbord, flyglarna och baksidan af mindre altarbord och ofvanpå denna reser sig det största af dem alla, sannolikt samma altarbord, som på Birgittas bud invigdes till högaltare och helgades åt 8:t Petrus. Norr om altarupphöjningen hänger uppe på väggen ett altarskåp, som fordom tillhört den för 70 år sedan nedrifna stadskyrkan. Det är ett sällsynt vackert arbete och synnerligen väl bibehållet. Det framställer i olika afdelningar nattvarden, Getsemane, första tempelbesöket, jungfru Marie sjuksäng m. m. Midt- och hufvudpartiet framställer jungfru Marie kröning. Alla dessa figurer äro utomordentligt väl skurna, färger och förgyllning ännu väl bibehållna. Arbetet, som enligt en sägen skall vara skänkt af en påfve till den forma stadskyrkan, är ett mycket dyrbart konstverk. Ja, en entusiastisk författare från 40-talet — C. M. Pontin — betecknar denna tafla som en till möjlighetens högsta spets drifven bildhuggerikonst. All beskrifning öfver denna tafla, säger han, vore förgäfves. I London skulle den vägas upp med guineer. Ett konstverk, sådant som detta, skulle där inbringa en summa tillräckligt stor att köpa en god del af Vadstena stad.'(11) Å södra sidan om altaret hänger en stentafla i basrelief med en rikt skulpterad träram. Den framställer Kristus, bärande sitt kors mellan tvänne krigsknektar, därvid hulpen af Simon af Cyrene och begråten af Jerusalems döttrar. Taflan är visserligen icke något konstverk, men det är ett gediget och duktigt arbete och öfverträffar mängden af de »stationes» man ser i katolska kyrkor. Den är förfärdigad af en bildhuggare i Vadstena, Johan Andersson Silfverling, som under en af honom själf huggen, rikt sirad grafsten hvilar i närheten af sitt verk. Bakom altarets norra sida leder en trappa ned till en smal gång, på hvars högra sida finnas fem små celler med sittbänkar och med lika många små fönsteröppningar, numera försedda med järnluckor. Dessa äro biktceller. Biktfadern satt i cellen och nunnorna biktade och mottogo sakramentet utifrån. En dörr i muren på andra sidan om den smala gången leder in till den rymliga sakristian. I ett skåp förvaras här i klostret förfärdigade mäss-skrudar af purpursammet med rika guld- och silfverbroderier, bindlar m. m., samt en hjälm som skall ha tillhört hertig Magnus. I sakristian hänger också ett porträtt af Birgitta, hvilket skall vara måladt i Rom strax efter hennes död oeli därifrån medföljt hennes ben till Vadstena. Det framställer en åldrig kvinna med ett mildt ansikte, iklädd en med spetsar prydd svepning. Låtom oss nu ta kyrkans glasmålningar i betraktande. Det målade fönstret längst fram i södra skeppet framställer S:t Birgitta, klädd i änkedräkten, i inspirationens ögonblick nedskrifvande några af sina uppenbarelser. Figuren, som är i kroppsstorlek, omgifves af ett kapell i ren gotik. Af icke mindre konstvärde är Filippa-fönsiret i norra skeppet, liksom det förra utfördt af artisten R. Callmander i Göteborg. Målningen framställer den ädla drottningen i det ögonblick då hon, med kronan i händerna, står i begrepp att afsäga sig sin kungliga höghet och värdighet för att inom klostermurarna söka lugn och frid för sitt af sorg och lidande tryckta sinne. Å ett devis-band läses »Gåfva af svenska kvinnor.» Meranämnde artist har äfven målat de två synnerligen vackra fönstren på västra gafveln. De äro rikt dekorerade och framställa de fyra evangelisternanmed deras resp. symboler. Å västra korgafveln, mellan evangelistfönstren, hänger ett i trä skuret krucifix, som tydligen härstammar från 1400 talet — ett konstverk af utomordentligt värde, som på hvarje allvarlig åskådare gör ett mäktigt intryck. Tyvärr har den härliga bilden, som förut hängde å norra sidoväggen, nu fått en plats, där den endast otydligt kan uppfattas. Den är synnerligen väl bibehållen och har därför förskonats från restaurering. Den nya predikstolen vid södra skeppets östligaste pelare är ett vackert arbete i naturlig ek. Af ek äro äfven kyrkans bänkar. De äro till antalet 99 och ge plats åt 1000 personer. Dessa bänkars placering är synnerligen lycklig. De äro icke, såsom fallet är i flerskeppiga kyrkor, inträngda mot pelarne, utan lämna dessa ända från golfvet fullkomligt fria, bvarigenom de framträda i hela sin längd och imponerande bärkraft. — Orgelverket med sin fasad i ek är äfven vackert och af utmärkt beskaffenhet, ett af de bästa i vårt land. Där sakristian ursprungligen stod fanns efter klostertiden den s. k. beläteskammaren, där helgonbilder, krucifixer m. m. förvarades. Sedermera flyttades dessa bilder upp på kyrkans vind. Vid den senaste restaurationen ha de jämte två altarskåp, vapensköldar och taflor fått sin plats i ett slags museum på norra väggen. Bland helgonbilderna märkes en synnerligen vacker .Mariabild samt en bild af Birgitta. Under det förut omtalade, norr om altarupphöjningen befintliga altarskåpet står ett ekskrin, gjordt efter ritning af fröken Märta Fjetterström. Inuti detta finnes ett annat med röd sammet och förgyllda silfverplåtar siradt gammalt helgedomsskrin, tillförene förvaradt i Kongl. Antikvitets-arkivet, men af Gustaf III skänkt till klosterkyrkan. I detta förvaras reliker, ben och hufvudskålar af den heliga Birgitta och hennes dotter, den heliga Katarina. En lång resultatlös strid har förts rörande dessa relikers äkthet. Bland den mängd grafhällar, hvarmed golfvet är betäckt må några få här omnämnas. Upphöjda öfver golfvet äro numera blott två grafvar: hertig Magnus’ och den s. k. Gyllenstjernska. Minnesvården öfver liertig Magnus af Östergötland ,(f 1595) har sin plats i mellanskeppets östra ända. Det utgöres af en praktfull sarkofag af marmor och sandsten, uppburen af fjorton korintiska pelare. Sidorna prydas med basreliefer af Sveriges, Vasaättens och de sexton anornas vapen. Öfverst ligger, i naturlig storlek, Magnus med rustning, mantel och krona, hopknäppta händer och tillslutna ögon. Vid konungens senaste besök i Vadstena fick riksantikvarien Hildebrand af honom uppmaning att afgifva förslag till restaurering af detta dyrbara monument. Drottning Filippas grafhäll har sin plats i nordvästra hörnet. Den framställer bilden af den korsfäste i kroppsstorlek och nedanför Englands och Frankrikes vapeln (leoparder och liljor). — Filippa, dotter af konung Henrik IV i England och syster till Henrik V, är bekant icke blott för sin fromhet, utan äfven för den kraft och rådighet, hvarmed hon ingrep i sina rikens angelägenheter. Diarium Vazstenense (hufvudkällan för klostrets historia, utgörande latinska klosteranteckningar för åren 1344—1545) berättar huru hon först besökte klostret, därvid man visade henne relikerna; hon anhöll om klosterfolkets förböner. Kort därefter återvände hon och begärde attblifva upptagen bland systrarna. Och 143Q förkunnar nyssnämnda klosterbok: »Den 5 januari bortgick ur tiden berömda furstinnan fru Filippa, drottning af Sverige, Danmark och Norge.