Idun: 1899

IDUN 1899, — 6 litiskt .förtryck och intellektuelt stillastående. Hon skildrade, hur Finlands finansiella ställning genom myntreformen och statskassans skiljande från Rysslands blifvit allt bättre, hur järnvägar byggts och folkskolor inrättats, skildrade det framgångsrika arbetet på både materiella och intellektuella områden. Finlands folkbildning är nu — ehuru intet skoltvång finnes — särdeles betydande. Inom nästan hvarje socken finnas en eller flere folkskolor, inom hvarje län en eller flere folkhögskolor. Staten har inrättat läroverk för såväl flickor som gossar, och privata skolor åtnjuta frikostiga statsbidrag. Vetenskap och konst uppmuntras genom rikliga stipendier, jordbruket genom fördelaktiga lån åt kommuner och enskilda. Den privata företagsamheten inom alla, för folket och landet nyttiga områden uppmuntras af staten. Så understödjas en mängd väf- slöjd- och husmodersskolor för folket. Konst och litteratur ha också, i bredd med det ekonomiska och intellektuella lifvets uppsving, börjat visa kraftiga lifstecken. Tidningsväsendet har utvecklats i betydande grad. Nu finnes knappast en enda liten stad vid kusten, som icke äger tidningar både på finska och svenska, och inne i landet hafva städerna ofta två finska tidningar. Den finsktalande allmogen är mycket intresserad af tidningsläsning, och ur dess led ha framgått åtskilliga bondeförfattare, såsom Päivärinta, Alkio m. fl. Vid deras sida stå många författare, hvilka, ehuru utgångna ur den svensktalande ståndspersonklassen, använda det finska språket i sina skrifter, t. ex. Juhani Aho, Järnefelt, Ingman. Denna finskspråkliga litteratur är ett nytt, lifskraftigt element inom den finländska kulturen, och flere framstående svenskspråkliga författare finnas äfven, ehuru de störste tyvärr gått bort. Den bildande konsten har under de sista årtiondena nått en oanad blomstring och fått en allt mer nationel prägel. Målare, sådana som Edelfelt och Axel Gallén, bildhuggare, som Valter Runeberg och Robert Strigell, välja nu med förkärlek nationella ämnen för sina konstskapelser, och i den begåfvade kompositören Jean Sibelii geniala tonverk framträder den finska folkvisans stämning. På alla områden har Finland under sin korta konstitutionella frihetstid vetat att förvalta och förkofra det dyrbara arfvet från den tid, då det vid Sveriges sida blödde och slet ondt, då det skördade hvarken makt eller rikedom, men då det likväl fick sin uppfostran till religion, kunskap och samhällsskick. Finlands unga kultur är helt säkert lifskraftig nog — menade talarinnan — att äfven under ogynnsamma skeden kunna bestå och bevara åt landet den del af dess nationella själfständighet, som ingen kan beröfva det — nämligen den andliga. Sin bästa tröst och sin kraftigaste eggelse till fosterlandskärlek hafva finnarne i Runebergs »Fänrik Ståls sägner». De hafva blifvit som en fosterländsk bibel, ur hvilken just nu i dessa dagar hämtas så många hoppets, men äfven varningens ord med speciel tillämpning på de nuvarande förhållandena. Och hoppet skall icke vika; »än lefver folkets anda, ännu har landet män». Det finska folket, särskildt allmogen, besitter en sund konservatism, hvilken jämte den nationella själfbevarelseinstinkten nog skall hjälpa det att icke fälla modet och ''Ç S? 'S? >■ '■'5?^3? SS SI:- S?~ Hofjuvelerarem ^4 # * 1 Jakobstorg STOCKHOLM,