Idun: 1899

IDUN 1899. ■ 's-^ä ^-r m . ’ ty ^ j ''V'. ".■ '"•' in.,: . Jÿÿï ' 'MW .'IIHUKIII* 1 Mi' ..."'»C' ETT VELOCIPEDKÅSERI. S TOCKHOLM I VÅRSKRUD! Hur mycken frisk poesi gömmes icke i de orden! För våra blickar upprullas en skimrande rundmålning af ljusdränkta gator och knoppande parker, där ett gladt folklif pulserar så lång dagen är, af strömmande blått vatten mellan buktande kajer och af soliga avenyer, med ljudlöst framrullande velocipeder, i hvilkas sadlar ej blott en god del af det manliga, utan äfven af det kvinnliga unga Stockholm susar oss förbi, med vårsol i blicken och purpur på kinderna. De blanka stålhästarne liksom få lif under sina graciösa ryttarinnor, och bort bär det från kammar-Fig. 4. hvarefter en cirkelsåg afskär längderna, en för hvarje hjul. Därpå jämnfilas och sammanlödas de båda ändarne, fälgen riktas, borrmaskinen förser densamma med de 36 hålen, hvari ekrarne skola inpassas, och det väsentligaste af hjulringen är färdigt; kautschuken öfverdrages först senare. En ännu intressantare del af fabrikationen möter oss i hyfvel- och svarfsalen, där hjulsvarfvarne framställas. Där står en lång rad af de respektive maskinerna, hvari stålstyckena inriktas och fastsättas. Kär detta är gjordt, sättas hjulen i gång, och under arbetarnes öfverinseende, men utan att de behöfva lägga den minsta hand vid själfva proceduren, bearbeta maskinerna materielet, tills det erhållit den på bråkdelen af en millimeter önskade formen. Fälg och naf sammanhållas, som vi veta, af ekrarne, hvilka bestå af tunn, böjlig ståltråd, som fästes i nafvens och fälgens borrhål, se bild 4. Det är en egendomlighet med den modärna velocipeden, att dess samtliga roterande delar löpa på kulor, hvarigenom friktionen förminskas och rytta-Fig. 5. rens krafter i betydlig grad sparas. Nafven är således ej omedelbart fästad vid sin axel, utan finnes mellan dessa båda ett slags behållare, som innesluter ett antal lösa kulor. Till en förstklassig velociped användas närmare hundra kulor af olika storlekar. Nu återstår sammansättningen af maskinens tredje hufvuddel — drifverket med pedalerna. När velocipedåkaren trycker foten mot pedalen, sätter han ett, ungefär i velocipedens midt befintligt tandadt hjul i rörelse; öfver detsamma löper en kedja, som står i förbindelse med ett annat helt litet hjul på bakhjulets naf, hvarigenom rörelsen sålunda fortplantas eller »utväxlas» från det större till det mindre hjulet. Åter se vi svarfmaskinerna i färd med att forma pedalerna och dess kullager ; på andra ställen se vi kedjornas olikadelarblifva till och vandra från det ena arbetsbordet till det andra för att småningom sammanfogas. Det är hardt när otroligt, af huru många stycken en velocipedkedja består: den räknar inte mindre än hundra länkar, och hvarje länk utgöres af tio smådelar. Efter att velocipedens olika delar sålunda blifvit framställda, vidtager en omfattande försköningsprocess i slip- och polérsalen, se bild 5. Ramen emaljeras, fälgarne förses med en skyddande lackering och de blänkande metalldelarne förnicklas på elektrisk väg, för att skyddas mot rost. Sedan fogas velocipedens skilda lemmar tillsammans under noggrann kontroll, lättheten af dess Fig. 7. gång pröfvas, hvarefter maskinen genomgår en sista justering i putsrummet, se bild 6. Bilden nummer 7 visar oss slutligen en interiör från hammarsmedjan, där smidet försiggår. Ja, mina läsarinnor, detta är i allra största korthet edra dyrkade velocipeders födelsehistora. Hvem vet, huru länge de skola fortfara att vara edra favoriter. Den moderna maskintekniken gör ju oupphörligt nya framsteg, nya landvinningar, och kanske en dag något hittills oanadt’ fortskaffningsredskap skall bära er fram öfver jorden på ännu lättare och snabbare hjul. VÉLO. Fig. 1. kvalm och gatubuller, hän genom susande skogar och öfver vårgröna fält. I sådana ögonblick ägna helt visst ej våra sportintresserade läsarinnor en tanke åt konstruktionen af sina gångares sinnrika mekanism, som låter dem snabbt och ljudlöst ila framåt; men när stålhästarne stå orörliga i stallet, kräfvande hvarken vatten eller foder, endast några droppar olja i sina gängor, dröjer helt säkert mången blick med beundran vid de glänsande maskindelarne, och i månget vackert flickhufvud uppstår kanske en önskan att få veta, huru en velociped blir till. Ja, ärade läsarinnor, I kunnen näppeligen göra er ett begrepp om, hvad en dylik välbygd maskin Fig. 2. är för ett kompliceradt ting och huru många flitiga par händer, som måste samverka, innan den står redo att uppfylla sitt ändamål. Det vore naturligtvis mycket enkelt att endast säga så här: »hvarje velociped utgöres af tre hufvuddelar — ramen eller ställningen, hjulen och pedalerna.» Men att det ej är tillräckligt att tillfredsställa ert vetande, det säga edra vackra ögon. Om ni alltså ej har något emot en cicerons vägledning, skola vi tillsammans göra ett kort besök i en velocipedfabrik. Vår första visit gäller då den afdelning, där ramarne tillverkas. Ramen är, som ni ser, velocipedens skelett eller stomme och består af stålrör, som formas af råmaterielet, medels »kalldragning» öfver ett s. k. Fig. 3. spänntorn — se bild 1 — hvarefter rören afskäras i de bestämda längderna och deras delar sammanlödas med stålplattor, d. ä. ramförbindningar, hvilken procedur åskådliggöres å bilden nummer 2. Från ramen öfvergå vi till hjulens fabrikation. Den modärna velocipedens hjul äro sannskyldiga tekniska konststycken och skilja sig till sin konstruktion i väsentlig mån från hjulen på alla andra nutidens åkdon. Ett velocipedhjul består visserligen också af naf, ekrar och lötar (fälgar), men af långt finare och smidigare delar än ett vagnshjul, något hvarom äfven den ytligaste jämförelse genast öfvertygar oss. Vidare äro velocipedens fälgar omgördlade af elastiska, luftfyllda kautschukringar — en genom slumpens tillskyndelse gjord uppfinning af engelske djurläkaren Dunlop, som för tio år sedan (huru nytt allting är inom velocipedtekniken!) kom på den tanken att linda en med luft uppblåst gummislang kring hjulen på sin lille sons velociped. På bilden nummer 3 se vi stålet — härtill användes vid de flesta fabriker, såväl in- som utländska, vårt ypperliga svenska stål —(i spiraler välla ut ur maskinerna och antaga fälgarnes ihâliga'form,