Sida 193
Jöns Jacob Berzelius
adjunkt i Stockholm, hvilken tjenst enkom för honom inrättades. Promoverades till medicine doktor 1804, erhöll 1805 assessors titel; blef året derpå lärare i kemi och botanik vid Carlberg samt 1807 medicine och farmacie professor vid Carolinska Institutet i Stockholm. Tillsammans med sju andra läkare stiftade han s. å. Svenska läkaresällskapet; 1808 blef han ledamot af Vetenskaps-akade-mien och 1810 dess preses. Vid kröningen 1818 erhöll han adlig värdighet med rätt att behålla sitt namn. S. å. blef han Vetenskapsakademiens ständiga sekreterare. Ar 1832 tog han afsked från sin befattning vid Carolinska Institutet. Friherrlig värdighet erhöll B. på sin bröllopsdag d. 19 Dec. 1835, då han gifte sig med Elisabeth Poppius. ”Hvart tiden sedan tagit vägen,” skrifver han sjelf, ”vet jag knapt. Aren hafva angenämt flytt mellan lindrigt arbete, i huslig trefhad och lycka.” Från hans sista resa till Köpenhamn 1847 härledde sig den sjukdom, som slutade hans bana d. 7 Aug. 1848. Han ligger begrafven på Solna kyrkogård.
Om man vill se, hvad Berzelius verkade för kemien och dess utveckling, måste man genomgå denna vetenskaps hela område; det finnes ingen del deraf, till hvars utbildande han icke bidragit: det finnes ingen enkel kropp, som icke genom honom blifvit närmare beskrifven och känd.
För en mängd fall, der flera enkla ämnen skola skiljas från hvarandra, har B. angifvit de bästa metoder, och få kemister, om ens någon, torde hafva utredt den qvantitativa sammansättningen hos en sådan mängd kroppar, som han.
Äfven den qvalitativa analysen underlättade han betydligt, isynnerhet genom införande af kunskapen om biåsröret och dess användbarhet för igenkännandet af en mängd ämnen. Detta är uppfunnet och en lång tid uteslutande begagnadt af svenska kemister och bergsmän; men genom B. blef det kändt i Europa och är nu ett af de vigtigaste och bästa instrumenter, kemisten eger.
Under sina noggranna undersökningar af åtskilliga mineralier upptäckte B. flera nya, enkla ämnen, dels ensam, dels tillsammans med andra kemister: så t. ex. cerium, selen och thorium. Men vid dessa upptäckter nöjde han sig icke med att endast tillkännagifva, att en ny kropp blifvit funnen i det eller det mineralet, utan hans tillkännagifvande derom var tillika en uppgift på detta nya ämnes vigtigaste, kemiska egenskaper och förhållanden. En mängd förut icke kända, sammansatta ämnen, i hvilka de nya kropparne in-gingo såsom beståndsdelar, upptäcktes af honom. Flera enkla ämnen, hvilkas tillvaro visserligen förut var känd, men hvilka dock
samtiden. 13
Källa: Project Runeberg ·