Sida 233
Lord Palmerston
digad utropar: ”Andarne, som jag frammanat, kommer jag nu icke ifrån!?”
Den svartaste af sina svartkonster mot England och mot de då i hela Enropa gällande internationella lagarne utöfvade Palmerston i fråga om saltskeppet ”Viren”. Vid skeppet Viren, som på Palmerstons och konungens föranstaltande år 1836 skickades till Svarta Hafvet på Cirkassien, för att göra ett försök med Rysslands emellertid gjorda stilla eröfringar med afseende på Donau-mynningarne (förut genom tre paragrafer i Wiener-fördraget förklarade för fria o. s. v.) jemte cirkassiska kusten, är en så invecklad serie af märkvärdigheter, att vi icke känna någon utväg. att i korthet kunna framställa dem. Men saken förtjenar mer än alla andra Palmerstons hjeltedater att blifva klart framställd ur den nu tillgängliga originalkällan, ur det bästa arbetet af Urquhart, hvilken då var legationssekreter i Konstantinopel och egde hemligheterna i sina händer (Se ”Progress of Russia”, sidd. 290—371). Skeppet, åt hvars egare Palmerston hade låtit säga: fullkomligt lagligt skydd, ingen fara — blef af de ryska auk-toriteterna konfiskeradt d. 27 Nov. 1836. Den offentliga meningen, den friaste mäktigaste nation, Europas fria press, konstitution och lagar, af alla stormakterna underskrifna och beseglade, den europeiska jemnvigten, minister-ansvarigheten, parlamentets allmakt — allt var enstämmigt emot denna konfiskering — blott icke Palmerston. Skeppet har ända till denna stund förblifvit konfiskeradt. Handlingarne i Viren-frågan vägrade han tillhandahålla, emedan saken ännu vore oafslutad; och i samma tal, i samma andedrägt (d. 17 Mars 1840) vägrade hanäfven utlemna akterna till fördraget i Adrianopel, emedan denna sak längesedan vore afgjord.
I Orienten lät den engelske ministern (Russell försäkrade uttryckligen att han var engelsk, ej rysk eller österrikisk minister; och ”Brutus är en aktningsvärd man!”) ingen storm uppkomma mot Ryssland; men i Occidenten? ”Hans ledande grundtanke var vestems och söderns konstitutionalisering mot det absolutistiska östern och norden.” Visserligen! Var det likväl icke han, som väsendtligen åvägabragte den ryska arfsföljden i Danmark, hvarigenom Tysklands och de tyska furstames rättigheter så djupt sårades? Hvilken anledning hade Palmerston, fader till arfföljdsför-draget i Maj månad 1852 genom sitt Londoner-Protokoll d. 2 Aug. 1850, till detta ”mästerstycke”, som komprometterade och besvek hvarje minister och hvarje kabinett, som dermed hade att skaffa, så att den dåvarande utrikes-ministern Malmesbury sade, att han
Källa: Project Runeberg ·