Sida 560
20. Populär Astronomi
rens ankomst allt längre fram, så att felet år 1582 hade uppgått till nära 10 dagar.
Långt förut hade Påfvar och Cardinaler tänkt att göra förbättringar uti Julianska tidräkningen, men det var slutligen Påfven Gregorius XIII som äran tillkom att för efterverlden reglera tidräkningen så att knappast mer återstår att önska.
Ar 1582 inträffade vårdagjemningen den 11 Mars i stället för den 20, och för att återföra den till samma dag som vid tiden for kyrkomötet i Nizza, befalldes att af år 1582 skulle uteslutas 10 dagar, så att dagen efter den 4 Oktober blef kallad den 15 o. s. v. Men detta var icke nog; han ville äfven för framtiden förvissa sig om vårdagjemningens infallande den 21 Mars och beslöt derföre att af de på 400 år inträffande 100 skottår skulle blott 97 anses som sådane, eller att de med 400 icke delbara sekelåren 1700, 1800, 1900, hvilka efter den Julianska tidräkningen borde vara skottår, skulle anses såsom vanliga år af 365 dagars längd. Genom att således på 400 år utesluta 3 dagar, återställde han tidräkningen på ett sätt, som på 4000 år icke framflyttar vårdagjemningen mer än en dag.
Sådan är den Gregorianska calendern, hvilken följes af nästan alla christna nationer. Ryssland följer ännu den Julianska tidräkningen, hvarföre ock deras dagar icke öfverensstämma med vår datum. Ar 1582 var skillnaden mellan den Gregorianska tidräkningen eller nya stylen och den Julianska eller gamla stylen 10 dagar; denna skillnad ökades med en dag år 1700 och med en dag år 1800; således blir skillnaden mellan dessa båda tidräkningar under hela nittonde seklet 12 dagar. Den 5 Maj 1858 i Ryssland är hos oss den 17 Maj o. s. v. Man brukar, för att undvika all tvetydighet, då man citerar en datum efter Julianska tidräkningen, skrifva inunder dess motsvarande datum efter den Gregorianska, såsom t. ex. 73T Maj 1858 o. s. v.”
Vi hafva ofvan sagt, att kometerna kommit på modet; och"vi meddela derföre äfven en del af det, som här läres angående dessa moderna himmelskroppar:
”Kometerna äro, likasom planeterna, kringvandrande himmelskroppar, men framställa sig vanligtvis under ett helt annat utseende. De synas bestå af en ljuspunkt med starkare eller svagare sken, hvilken omgifves och åtföljes af en ljusknippa.
Sjelfva ljuspunkten kallas vanligen kometens kärna och den lysande ljusknippan kometens svans.
Alla kometer framställa sig icke med lika utseende. Somliga
Källa: Project Runeberg ·