Sida 992
Australien.
396
I synnerhet på teatern hade klassiciteten envist satt sig fast, men med uppförandet af Yictor Hugos Hernani på Théåtre Frangais var dess välde äfven där brutet.
Victor Hugos betydelse är emellertid oberoende af alla partistrider. Det är som det moderna Frankrikes förnämste skald han måste hälsas af alla, romantiker eller klassicitetsifrare, och detta vare sig man möter honom som lyriker i Les orientales och Feuilles d'automne (Höstliga blad), som dramatiker i Hernani eller som epiker i romanen Kyrkan N o tre Dame.
Att han på sin ålderdom råkade in i maner och blef något konstlad och dunkel i sitt språk förringar ej hans ära.
Värdigt vid hans sida som lyriker och dramatiker står Alfred de Musset (1810-1857). I honom förtärde den franska nyromantiken sig själf liksom den tyska i Heine, men hos ingen har den heller slagit ut i fagrare blommor. Alfred de Mussets lyriska dikter liksom hans eleganta proverb höra till det mest formfulländade och mest poetiska den franska litteraturen har att visa, men den otyglade lidelse, som snart förtärde skalden själf, slår äfven i dem upp i höga flammor, och den skönhetstörst han besjälades af satte ofta den sinnliga njutningen som sitt yttersta mål.
Kring dessa stora grupperade sig många andra diktare af rang; inom epiken nämna vi Alfred de Vigny, inom lyriken ThéopMle Gautier.
Romanen tager under denna epok en stor utbredning. Vi nämna här främst George Sand (fru Aurore Dudevant\ hvars problemromaner på sin tid väckte så stort uppseende och så mycken förargelse för de angrepp på moralen de ansågos innehålla, men som numera torde vara mera berömda än kända.
Motsatsen nästan är däremot fallet med Alexandre Dumas d. ä:s romaner. Hos ingen af romantikens författare fanns en sådan förmåga att spänna läsarens intresse, en så fruktbar fantasi och en så liflig stil. Dumas' romaner äro typen för underhållande böcker, om än den historiska sanningen och den konstnärliga kompositionen stundom kommer något till korta i dern.
Höjden af rafflande effektfullhet och spänning, men äfven höjden af onatur och gräslighet nådde den romantiska skolans romaner hos Eugene Sue.
Sjette tidrymden.
Den moderna realismen. Senare hälften af 1800-talet. Efter romantiken, som emellertid i Frankrike aldrig gått till sådana öfverdrifter som i Tyskland, men dock i mångt och mycket lam-
Källa: Project Runeberg ·