Sida 991
Australien.
395
Af större betydelse för den franska lyriken än någon af de föregående blef emellertid Pierre Jean Bémnger (1780-1857). Béranger kan icke kallas romantiker. Han stod i tendensen på revolutionär grund. Men han verkade nydanande genom att återföra lyriken till folkdiktningens friska flöden. Det var den gamla chansonen, som i honom lefde upp i föryngrad gestalt, befriad från både klassicitetens stela och romantikens dunkla prakt. Frisk, naturlig och klar, kväller den galliska espriten fram i hans okonstlade visor.
Victor Hugo.
Emellertid gick romantiken under ständig strid med klassiciteten sin väg fram, och alltflere unga skalder flockades till dess falang. Snart framträdde dock ur leden två, som hvar och en på sitt håll skulle föra den till blomstring och seger, Victor Hugo och Alfred de Musset.
Victor Hugo, född 1802, var den som framträdde först, den som ledde striden och blef partiets egentliga chef. Med honom bröt romantiken igenom inom alla diktens arter, lyriken, dramatiken och romanen.
Källa: Project Runeberg ·