Sida 133
Allmänna betraktelser.
133
talar - och detta med rätta - om ädla och oädla instinkter, instinktlik afsky, rörelse o. s. v.
Djurens instinkt afser en mängd olika ändamål: 1) förskaffandet af föda, 2) försvar mot fiender, 3) skydd åt afkomman, 4) insamling af förråd, 5) vägledning i obekanta trakter, 6) bildandet af samhällen, 7) vandringar.
Förskaffandet af föda eller byte. Rof d j uren lura timtal på sitt byte, smyga sig mot vinden, huka sig ned bakom buskar och stenar för att icke blifva sedda. Därvid torde dock instinkten ej obetydligt understödjas af beräkning. I Granges och Javas floder lefver den ungefär en tredjedels meter långa sprut fisken, som på ett högst märkvärdigt sätt fångar sitt af insekter bestående byte. Då dessa sitta på strandväxterna, sprutar han med stor träffsäkerhet några droppar vatten på dem, hvaraf de slungas ned på vattenytan, där de genast gripas af fisken. Detta hans sätt att gå till väga är ganska nöjsamt att iakttaga, hvarför han i sitt hemland ofta hålles i akvarier.
Bland de talrika exempel, som skulle kunna hämtas från insekternas värld, vilja vi blott anföra ett: myrlejon-sländans larv*). Detta lilla djur lefver af myror och andra insekter, som det icke skulle kunna förskaffa sig, om icke instinkten lärt det att sätta forsat för sitt byte. Det vistas på sandig mark och gräfver där en liten tratt-formig grop, hvarvid det med ena benet lägger litet sand på hufvudet och därpå med en knyck kastar den lilla bördan några centimeter utanför gropens omkrets. Har larven slutat sitt arbete, så gräfver han ned sig på bottnen, så att blott de stora käkarna synas, gapande efter rof. Sedan väntar han tåligt, att en myra eller en annan insekt skall falla ned öfver kanten. Så snart detta inträffar, kastar han med hufvudet en mängd sand på det lilla djuret, så att det faller ned till gropens botten och blir hans byte. Inom spindlarnas klass se vi också många prof på en undarbar instinkt, då det gäller att utställa forsat för den omisstänksamma insektvärlden. Så bygger sig den rätt stora vattenspindeln af hopfiltade trådar en dykareklocka, som han fäster vid en vattenväxt och fyller med luft. Från denna spänner han trådar åt flere håll; vidröres någon af dessa af en förbisimman de insekt, störtar spindeln fram ur sin håla och griper honom.
Försvar mot fiender. De flesta djur taga instinktmässigt till flykten, då de möta en öfverlägsen fiende: haren flyr for hundarna; då flygfisken förföljes af delfinen, hoppar han många meter högt öfver vattnet. Sådana djur, som sakna snabbhet, begagna list för att frälsa lifvet. Igelkotten rullar hop sig, spindlarna ställa sig döda, då fara
*) "Ur insekternas ägg framkommer en s. k. /arv, som ofta är alldeles Olik den fuUMlciade insekten och för ett helt annat lefnadssätt.
Källa: Project Runeberg ·