Sida 134
Allmänna betraktelser.
134
hotar, bläckfisken utsprutar en svart vätska och söker sedan smyga sig undan i det grumlade vattnet. Är flykt omöjlig eller äro båda parterna jämnstarka, försvarar sig den angripne. Hästar och hornboskap försvara sig mot vargar sålunda, att de förra ställa sig med hufvudena tillsamman och slå bakut, de senare åter bilda en krets och vända hornen utåt mot fienden. Många djur frälsa sig också i farans stund genom »förklädnad och skyddande likhet» (se denna rubrik).
Byggandet af boning för eget behof eller åt afkomman. Fåglar, som ej sett andra af samma art bygga bon, hopsätta dock alldeles likadana, äfven af den konstigaste form. De i ekvatorsländerna allmänt förekommande väfvar e fåglarna bygga af gräs och växttrådar pungformiga nästen med ingång på undre sidan och upphänga dem på trädens yttersta grenar, så att hvarken ormar eller markattor, de listigaste af alla äggtjufvar, kunna nå dem. Koloniväfvarna bygga tätt intill hvarandra under ett gemensamt tak, som skyddar nästena mot regn.
Nästan ännu märkvärdigare äro de bon, som byggas af skräddarefåglarna i medelhafsländerna och Ostindien. Med tillhjälp af näbben och klorna hopsyr hanen ett par blad på den yttersta grenen af ett träd och lägger därinom en liten bale af blomblad och dun. Tråden bereder han af växtfibrer, spindelväf eller bomull. Att fågeln likväl har ^sitt lilla förstånd och vet att begagna sig af omständigheterna bevisas däraf, att han gärna begagnar segelgarn eller annan tråd, då han kan öfverkomma sådan. Göken bygger som bekant intet bo, utan honan praktiserar in sina ägg hos andra fåglar. Äggen, som äro mycket små, värpas på marken, hvarpå honan med näbben lägger dem i de utsedda bona, ett i hvarje. Hennes instinkt leder henne därvid ofelbart att lägga äggen hos insektätande, aldrig hos fröätande fåglar. Då äggen sedan kläckas, tränger gökungen sina små halfsyskon ur boet, så att de ömkligen omkomma (däraf uttrycket »en otacksam gök»). I stället för att hämnas på honom fortsätta de små fosterföräldrarna, drifna af instinkten, att föda den glupske inkräktaren, ja, det har till och med händt, att de omkommit af ansträngning eller tillkallat hjälp af andra småfåglar. Icke sällan begår dock gökhonan ett misstag, för hvilket hennes instinkt icke kan skydda henne, i det hon lägger ägg i ett trädhål, ur hvilket ungen sedan icke kan komma ut. Om bins och myrors märkvärdiga bostäder och samhällen skall talas längre fram.
Däggdjuren nedlägga i allmänhet föga besvär på byggandet af bon. Päfven och gräfsvinet nöja sig med en håla i marken, sorkar och råttor gräfva långa gångar. Konstigare är mullvadens bo inrättadt. Det består af tvenne cirkelformiga gångar, förenade genom tvärgångar. Något djupare ligger boet, där ägaren har sin af mjukt gräs bestående bädd. Hotar en fara, kan han fly genom en gång, som börjar under
Källa: Project Runeberg ·