Sida 243
B. Fanerogamer eller fröväxter.
243
ligast i Ryssland och på Irland, hos oss mest i Norrland. Af stjälkarna fås trådar, ur fröna pressas olja (linolja); de senare användas också till föda åt boskapen. Själfva växten blir nära en meter hög och utvecklar i juli sina vackra, blå blommor. Innan linet kan spinnas till garn, måste det underkastas en vidlyftig behandling. Sedan stjälkarna blifvit uppryckta, bindas de samman i knippor och läggas i vatten för att mjukna eller »rötas». Därpå »bråkas» de sönder mellan kantiga trästycken i en s. k. linbråka och skrapas slutligen eller »sk äktas». När detta är gjordt, »häcklas» linet, hvilket har till ändamål att af-skilja ojämna och knutiga trådar. Dessa fastna i häcklan och kallas blånor. Då linet blifvit tillräckligt fint, spinnes det och väfves till tyg.
31 ordningen, Korsblommiga. De växter, som höra till denna ordning, hafva 4 foderblad, 4 kronblad, l pistill och 6 ståndare, af hvilka 4 längre och 2 kortare. Ståndarn e sägas därför vara fyrväldiga. Af de korsblommiga finnas många släkten och arter i vårt land. Allmänt odlade äro: senap, pepparrot, rättika, rädisa, kålrot, rofva och kål. De flesta af dem äro 2-åriga och blomma ej förrän andra året.
32 ordningen, Näckrosor. Gula och hvita näckrosor äro hos oss allmänna i sjöar och dammar. I Nerike finnes en röd art. l Ama-sonfloden växer den stora victorianäckrosen, hvars runda blad hafva
en uppböjd, purpurröd kant och bli nära 2 meter breda. Blommorna äro 35 cm. tvärs öfver och vissna efter två dygn. De äro först hvita men blifva småningom ljusröda. Fröna äro ätliga.
33 ordningen, Sippor. Blåsippan och hvitsippan höra till våra allmännaste och mest kända växter. Utom dem räknas många arter
Äkta vallmo
Källa: Project Runeberg ·