Sida 374
Optik (läran om ljuset)
374
Ljusets spridning. Låter man genom ett litet hål solljus intränga i ett mörkt rum samt uppfångar det på en skärm, så uppstår på skärmen en rund, hvit solbild. Men uppfångas strålarna på vägen af en kropp, begränsad af plana ytor, som ej äro parallella, utan lutade mot hvarandra (prisma), så förflyttas bilden mot prismats bas och förblir ej rund, utan aflång samt för det tredje ej hvit. utan färgad (fig. 44). Man kan särskilja sju hufvudfärger, hvilka i ordning äro: rödt, orange, gult, grönt, blått, indigo och violett, hvarvid det röda har erhållit minsta afvikningen och det violetta den största. Dessa strålar kunna åter förenas och bilda då hvitt ljus. Solljuset ar således icke enkelt, utan sammansatt af olika färgade strålar.
Om man sätter en liten och mycket känslig termometer vid skärmen så, att den träffas af strålarna, så visar det sig, att den påverkas af dem, likväl olika, svagast vid den violetta ändan och allt starkare mot den röda. Flyttas termometern utanför det röda, så gifver den fortfarande utslag, och den största värmeverkan ligger till och med utanför det röda. Vi lära däraf, att det finnes strålar utanför de synliga. Ljuset utöfvar en kemisk verkan på vissa sammansatta kroppar, t. ex. silfversalter. Öfver-Fig. 44. drager man skärmen med
ett sådant salt, så finner man, att det röda och gula ljusets inverkan är mycket obetydlig, de följande strålarnas verkan växer till de blå, hvilka ha största verkan, hvarpå den åter af tager för att likväl fortsätta långt utanför de violetta. Sammanfattningen af alla dessa strålar kallas spektrum; vi ha således tre slag af spektra, nämligen ljusspektrum, värmespektrum och kemiskt spektrum.
Denna olika brytbarhet hos solstrålarna beror därpå, att strålarna hafva olika^ svängningstal; det är således, om vi låna ord från akustiken, olika höga toner. Det röda ljuset är en lägre ton än det violetta. Likasom örat endast uppfattar vissa toner, så förnimmer också ögat endast toner med svängningstal inom bestämda värden. Svängnings-talet för det röda ljuset har man funnit vara 450 billioner och för det violetta 800 billioner. Då örat, som vi förut sagt, förmår uppfatta om-kring 11 oktaver, så kan ögat däremot endast uppfatta omkring l oktav.
Källa: Project Runeberg ·