Read Runeberg

Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium

Originalsida 391
Originalsida 391
Originalsida 390
Originalsida 391
390–391

Sida 391

Värmet

Då strålande värme träffar en för strålarna ogenomtränglig kropp, återkastas en del af värmet; en annan del absorberas, och uppvärmes därigenom kroppen. Den mängd värme, som absorberas, beror förutom af kroppens yta äfven af strålarnas riktning mot ytan. Likasom ljusstrålar åstadkomma starkare belysning, ju mera vinkelrätt mot ytan de infalla, så uppvärma äfven vinkelrätt infallande värmestrålar en kropp mera än snedt infallande. Detta iakttaga vi bland annat vid solstrålarnas uppvärmning af jorden. Våra årstider bero nämligen af solstrålarnas lutning mot jordytan; under vår sommar falla solstrålarna mer vinkelrätt mot ytan af norra halfklotet än under andra årstider. Orsaken därtill är att jordaxeln lutar mot jordbanans plan (ekliptikan), men alltid bibehåller sin riktning i rymden oförändrad. Däraf synes solen höja och sänka sig på himlen från den ena årstiden till den andra. Man skulle då tänka sig, att det borde vara varmast, då solen står högst (midsommar), och kallast, då solen står lägst (jul), men, som vi veta, hafva vi lägsta temperaturen i slutet af januari eller början af februari och högsta temperaturen i slutet af juli eller början af augusti. Detta beror därpå, att äfven jorden utstrålar värme, och alltefter det utstrålade eller af jorden upptagna värmet är större, aftager eller tilltager jordens temperatur. Strax efter midvinter upptager jorden allt mer och mer värme från solen, men utstrålar fortfarande mera; däraf sjunker temperaturen ända in i februari, hvarefter det värme, som jorden upptager, blir större än det utstrålade, hvarföre temperaturen tilltager ända in i augusti, då motsatsen inträffar. Detsamma är äfven förhållandet med temperaturväxlingarna under dygnet: lägsta temperaturen inträffar efter soluppgången och högsta några timmar efter middagen.

Fig. 50.

Värmet kan äfven fortplanta sig genom strömning; detta sker på det sätt, att de uppvärmda delarna af en kropp röra sig från ett ställe till ett annat och därvid afgifva värme. Exempel därpå hafva vi i den af oss förr angifna luftcirkulationen inom våra rum. Därpå beror ock att man uppvärmer en vätska lättare genom att uppvärma den nedifrån än uppifrån (fig. 50). Skandinaviens klimat beror ock i väsentlig mån på öfverföring af värme genom strömning. Golfströmmen för nämligen till oss en mängd värme.

Till följd af solens olika läge i förhållande till olika delar af

Källa: Project Runeberg ·