Sida 603
Geografi. - Inledning
andra, så att blandningen med dem blifvit ringa eller ingen. Så hafva de svarta i Afrika och de gula i Kina, som varit skyddade af de stora öknarna Sahara och Gobi, och de röda folken i Amerika, som omgifves af breda haf, kommit att skarpt särskiljas från alla andra, under det de hvita, som bebott tätt befolkade länder med liflig inbördes beröring, så blandat sig med hvarandra och med sina grannar, att det är ytterst svårt att afgöra, om en del folk, som vanligen föras till denna ras, också verkligen höra dit. Emellertid kan den hvita rasen företrädesvis anses hemma i Europa och medelhafslanden, hvarifrån den under de senaste fyra hundra åren utbredt sig till nästan alla delar af jorden. Den gula bor i Asien från Gobi till Stilla hafvet, den röda i Amerika utom de nordliga polarlanden, den bruna på öarna söder och sydöst om Asien och den svarta i Afrika, från Sahara till sydspetsens grannskap.
Man bör noga skilja mellan ras och stam. Raser skiljas åt genom kroppsliga, stammar genom andliga kännemärken, framför allt språket, som är det mest påfallande af de företräden, som skilja människan från djuret. En ras, öfverlägsen i kroppslig styrka eller andlig odling, har ofta öfvervunnit andra svagare utrustade och påtvungit dem sitt språk. Så tala de forna slafvarne i Amerika sina gamla herrars språk, engelska, spanska o. s. v., men måste ändå alltid räknas till negerrasen. Med undantag för kinesiskan har knappast något enda språk utanför de hvita folkens krets höjt sig till rangen af etix verkligt kulturspråk. Till de hvita folken räknas de tre stora stammar, hvilka genom den framstående del de tagit i mänsklighetens stora kulturarbete företrädesvis kunna räknas till de historiska folken - den hamitiska, den semitiska och den ariska stammen. De två förstnämnda äro uppkallade efter Noaks två söner Harn och Sem, enär till dem företrädesvis höra de folk, som i den bibliska berättelsen uppgifvas härstamma från dem. Af hamiterna, som bebo nordliga och nordöstra Afrika, äro de gamla egypterna de mest framstående. Till semiterna, som bebo sydvästra Asien och därifrån utbredt sig öfver nordliga Afrika, räknas främst araberna, judarne och de forna assyrierna, babylonierna och fenicierna. Den ariska folkstammen omfattar numera de flesta af Europas och en stor del af södra Asiens inbyggare, och från Europa har den utbredt sig öfver hela Amerika, Australien, södra Afrika och norra Asien samt fattat fast fot i nästan alla delar af jorden.
Den mänskliga kulturen har utgått från en ytterst ringa begynnelse, med jämnlöpande fortgång till allt högre materiell och andlig odling. Den materiella odlingens första skede är fiskare- och jägarclifvet. Föga mindre vilda än skogens djur, måste de lägsta folken under tusen faror och mödor söka fylla de kroppsliga behofven; men innan de vunnit något större välde öfver naturen, än som betecknas af förmågan att göra sig dess håfvor oförädlade till godo, plocka frukter, uppgräfva rötter, döda
Källa: Project Runeberg ·