Sida 604
Geografi. - Inledning
eller fånga djur, behöfva de ett mycket stort utrymme att lifnära sig på, och i mån som deras antal blir större och födan knappare, antager kampen för tillvaron allt vildare och grymmare former. Omsider upptäcktes någonstädes, att vissa djur, boskap, hästar o. d., läto sig tämjas och användas till fyllande af de mänskliga behofven, i lifvet som lastdragare i stället för kvinnor och slafvar, efter döden genom att lämna sitt kött till föda och sin hud till kläder. Nu kunde ett större antal människor lifnära sig på ett mindre område, och genom sin däraf följande snabbare tillväxt vunno de stammar, som gått öfver till herde-eller nomadlifvet, ett stort öfvertag öfver de på ett lägre trappsteg kvarstående vildarne. En mera stadgad äganderätt uppkom nu, än då man endast hade jaktens och fiskets byten att taga vara på, men hjordarna och deras afkastning tillhörde ej den enskilde, utan släkten eller stammen. Om fasta bostäder kunde ännu icke blifva tal, då herdarne måste flytta, så ofta deras hjordar behöfde byta om bete. Men herdarne lärde sig så småningom, att vissa växter kunde bringas till att ymnigare frodas, om deras frön utsåddes på lämpliga ställen, och än mer, att dessa frön genom passande behandling kunde tillredas till föda åt människor. Härmed var början gjord till åkerbruket. I början torde denna odling af växter hafva bedrifvits såsom en binäring liksom trädgårdsodling i senare tider. Men snart visade det sig, att åkerbruket i sin ordning kunde föda flere människor än boskapsskötseln, och det förras utbredning, som band människorna vid den fläck af jorden, där deras bröd växte, föranledde öfvergång till fasta boningar och därmed äfven till ett mera ordnadt samhällslif. Behofvet att tillbyta sig de varor, som saknades i det ena landet, för dem, som funnos till öfverflöd i det andra, ledde i sin. ordning till handeln, som åter framkallade en allt högre uppdrifven industri med öfvergång till stadslif. Städer uppkommo, utom på de platser, hvilkas läge och förmåner på naturlig väg framkallade förtätningar af befolkningen, äfven på sådana orter, där en mäktig höfdingaätt slagit ned sina bopålar eller där ett högt vördadt offerställe åt gudarne framkallat stor tillströmning af besökande och därmed äfven talrika bosättningar.
Religionen var å sin sida den mäktigaste drif kraf ten för vårt släktes utveckling. Ännu har det icke lyckats att finna någon folkstam, som alldeles saknat religiösa föreställningar i en eller annan form. Den äldsta religionsform, hvarom vi äga kännedom, har varit dyrkan af förfädrens andar, hos hvilka människan sökt hjälp i sin nöd, äfven sedan de lämnat det jordiska lifvet, liksom hon varit van att i sin barndom få hjälp af dem under deras lifstid. Denna hjälp skulle gäldas genom offer af det, som de troddes behöfva efter döden liksom i lifvet, «och brusto de efterlefvande i fullgörandet af denna skyldighet, förvandlades de döda till skadliga och fientliga makter. Af denna tro
Källa: Project Runeberg ·