Sida 635
Sverige.
39
en hufvudnäring. Enda staden är Gäfle (24,000 inv.) vid utloppet af Gafleän, landskapets största vattendrag, Norrlands äldsta och största stad, täflande med Stockholm om handeln med Dalarne och särdeles regelbundet ombyggd efter en stor eldsvåda 1869. Landskapet hör till Gäfleborgs län med landshöfding i Gäfle och Uppsala ärkestift samt ansågs i äldre tider utgöra en del af Uppland.
Helsinglands hufvudbygd är belägen kring den stora Ljusneälfvens nedre lopp. Nordligare flyter Dellensjöarnas vattendrag till Bottniska viken. Landskapet delar det öfriga Norrlands bergiga, vildsköna natur. Dess rika skogstillgångar ha gifvit upphof åt en storartad sågverksrörelse, som jämte fiske af lax m. m. utgör den förnämsta näringsgrenen. Jordbruk och bergsbruk äro här liksom i det öfriga Norrland mindre betydande. Linodling bedrefs förr i stort omfång här och i Ångermanland. I Helsingland liksom längre norr ut saknas stora herresäten, hvaremot ansenliga, välbyggda bondgårdar mycket allmänt förekomma. Staden Söderhamn vid Ljusnan är i följd af trävarurörelsens uppbiomstring stadd i rask tillväxt liksom ock, ehuru i något mindre grad, det norr ut vid kusten belägna Hudiksvall. Ljusne sågverk vid älfvens utlopp i Bottniska viken är ett af de största i Sverige. Den stadslika byn Bollnäs vid Ljusnans förening med dess hufvudgren Vox-nan är en medelpunkt för rörelsen i det inre af landskapet. Helsingland hör till Gäfleborgs län och Uppsala ärkestift. Det utgör den del af det egentliga Norrland, som tidigast befolkats af sveastammen. Sagan om dess bebyggande från Norge torde sakna grund. Befolkningen var dock länge mycket gles och bestod mestadels af fiskare vid kusten och vattendragen samt resande köpmän, kallade birkarlar, som af lapparne tillbytte sig pälsverk och vildt och mot dem öfvade stort förtryck. Under namnet Helsingland förstods i äldre tider hela Bottenhafvets kustland från den södra gränsskogen Ödemärden ända upp till Västerbottens sydgräns. Först småningom af skildes därifrån Medelpad och Ångermanland. Helsingarne deltogo flitigt i bosättningarna i Finland och stodo dalkarlarne troget bi under befrielsekrigen mot unionskonungarne. Till de inre skogsbygderna synas i gamla tider förbrytare från de sydligare landskapen ofta tagit sin tillflykt, hvilka åt sin afkomma lämnat i arf en ännu delvis kvarlefvande vildhet i lynne och seder.
Kring Ljusnans öfre lopp utbreder sig det vilda berglandet Härje-dalen, en af Sveriges magraste bygder, till folkmängden det minsta landskapet i riket. Folket är fattigt, men gästfritt, med enkla seder. Hufvud-näring är boskapsskötsel, då jordbruk icke lönar sig. Landskapet lyder under Jämtlands län och Hernösands*stift. Liksom grannlandet Jämtland lydde det före 1645 under Norge samt erhöll därifrån sin kristendom.
Jämtland är ett vidsträckt högland, beläget omkring 300 meter öfver hafvet kring Ljungan och Indals- eller Ragundaätäven med den betyd-
Källa: Project Runeberg ·