Sida 634
Sverige.
38
läget vid Gullmarsfjorden, en vik af Kattegatt, och som i följd af sitt läge nära Vänern dragit till sig en ej ringa del af handeln med dess område, vidare Strömstad invid Kattegatt, nära norska gränsen, badorterna Marstrand och köpingen Lysekil och det lilla Kongälf vid Gröta älf, där den delar sig i två grenar, med ruiner af det forna Konghälla och det gamla norska gränsfästet Bohus, som gaf sitt namn åt hela landskapet. Vid kusten finnas åtskilliga fisklägen och badorter. Långt ute i Göteborgs skärgård ligger den lilla Danaholmen, där i forntiden de tre nordiska rikenas gränser möttes och viktiga konungamöten höllos. Hela landskapet tillhor Göteborgs och Bohus län samt Göteborgs stift. Liksom Västergötland tidigt befolkadt, företer det bland sina märkligaste fornminnen de s. k. hällristningarna, i klippan uthuggna figurer af människor, fartyg, hästar m. m., som gå tillbaka till bronsåldern, men hvilkas rätta betydelse ännu ingen lyckats tolka. Under vikingatiden var det en af hela nordens förnämsta vikingabygder och föremål för långvariga strider mellan Sverige och Norge, i hvilka det senare slutligen segrade. Det fortfor att höra till Norge såsom en del af dess södra kustland Viken .ända till freden i Roeskilde, då det hemföll under svenska kronan. I bredd med sillfiskets till- och aftagande har det gång efter annan genomgått tider af blomstring och förfall.
Det obetydliga Dal eller Dalsland, väster om Vänern från Västergötland upp mot norska gränsen, är ett skogigt och i norra delen föga fruktbart sjöland. Dess långsmala sjöar, Stora Le och Lelången m. fl., höra delvis till Värmland och Norge och afbörda sig sitt vatten till Vänern, med hvilken de utom dess stå i förbindelse genom Dalslands kanal. Hufvudnäringarna äro skogs- och bergsbruk, men räcka ej till att föda den fattiga befolkningen, som i så stora skaror utvandrar till Amerika, att folkmängden är i starkt aftagande. Den enda staden är Åmål vid Vänern, nära värmländska gränsen. Kring kanalen finnas ganska natursköna nejder. Dal hör till Älfsborgs län och Karlstads stift. I forntiden en £öga befolkad utmark till Västergötland, blef det vid medeltidens början ett tvistefrö mellan Sverige och Norge i följd af de norska konungarnes upprepade, men i längden fruktlösa försök att utmed Göta älf utvidga sitt rikes gränser till Vänern. Äfven sedan dess har landet ofta lidit af gränsfejder.
Rikets tredje hufvuddel Norrland intager betydligt mer än hälften af dess landområde, men innesluter icke fullt sjettedelen af dess folkmängd, ehuru befolkningens tillväxt här fortgår långt hastigare än i det öfriga riket. Landet är sålunda ännu glest bebodt och föga od-ladt utom vid kusten och de stora älfvarnas nedre lopp samt kring Storsjön i Jämtland. Närmast fjällen utbreda sig vidsträckta obygder.
Det sydligaste och minsta landskapet är Gästrikland, som norr om Dalälfven bildar en öfvergång från Svealands natur. Bergsbruk är
Källa: Project Runeberg ·