Sida 698
Asien.
102
färderna, ledde till en följd af korståg, i hvilka öster- och västerlandet profvade sina krafter och som fingo viktiga följder för båda, ehuru det i längden ej lyckades att bevara Palestina åt de kristna. Öfriga heliga orter, såsom Nasaret, Betlehem m. fl., äro nu högst obetydliga småstäder. Det asiatiska Turkiets östligaste del är Mesopotamien vid dubbelfloderna Eufrat och Tigris. I norr bergigt, öfvergår landet i söder till en enformig lågslätt, fordom genomskuren af kanaler och genom den ymniga bevattningen förvandlad till det kanske rikaste och fruktbaraste land på jorden. Här uppstodo då två af forntidens äldsta och största riken, Babylonien i sydväst kring Eufrat och Assyrien i nordöst kring Tigris. Genom handel och åkerbruk blef det förra, genom vidsträckta eröfringar det senare rikt och mäktigt, och de först i nyaste tid återfunna ruinerna af deras konungastäder Babylon och Nineve bära ännu vittnesbörd om deras utomordentliga prakt och storhet. Ett stycke nedom Nineve ligger vid Tigris staden Bagdad, som var de arabiska kalif ernås säte under deras väldes storhetstid, då landet åter nådde en blomstring, som ej gaf efter för forntiden. Ännu i sitt förfall är den en betydande handelsstad, men det fordom så härliga landet är nu en ödemark, där endast några få arabiska herdar drifva sina hjordar fram mellan ruinkullarna.
Den stora Arabiska halfön bildar Asiens sydvästligaste del mellan Röda hafvet och Persiska viken. Vid västra och södra kusterna bergig, är den i sitt inre uppfylld af förbrända öknar, som sällan en europeisk fot beträdt. Södra delen, kaffebönans hemland, är trots den svåra hettan ganska fruktbar och rik på kryddväxter. Där och i kusternas grannskap idkas åkerbruk, men i det inre är nomadlifvet förhärskande, och Arabiens hästar och kameler äro de yppersta i världen. Araberna äro ett ridderligt, gästfritt krigarefolk med enkla, måttliga lefnadsvanor och icke ringa andlig begåfning. De lefva ännu samma lif som för flere tusen år sedan, där vården af hjordarna endast afbrytes af plundringståg och fejder mellan de många små stam hof dingarne. Det arabiska folket hade en kort tid af storhet, då profeten Muhammed på 600-talet genom sin svärmiska vältalighet ryckte det med sig och satte i gång den väldiga religiösa rörelse, som inom ett hundra år lade allt land från Atlantiska hafvet under hans efterföljares, kalif ernås, välde. Kaliferna förlade dock snart sitt säte till rikare bygder, och i Arabien blef allting åter som förut, utom det att den nya tron behöll sin makt öfver sinnena. Mecka, Muhammeds födelseort och hans efterföljares tidigaste säte, och Medina, där han först fann tillflykt och hjälp mot sina fiender, äro dock ännu heliga orter för den islamitiska trons bekännare, som årligen till ett antal af flere hundratusen anställa vallfärder dit. Dessa städer lyda nu jämte västra kusten och större delen af den östra under turkiskt välde. Under dem lyder äfven den ödsliga Sinai-
Källa: Project Runeberg ·