Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521

trägen hängifvenhet. »I egna saker är i öfrigt, såsom I veten, fortsätter han, hvar och en sin egen herre.» För öfrigt har den omnämda ölafsgär-den så tillkommit, att inbyggarue i Helsingland1, hvilka hufvudsakligen lefva af jagt, för länge sedan öfverenskommit att till domkyrkan i Upsala erlägga en skatt för allt hvad de hafva och genom köpenskap vinna, och med denna skatt uppehölls gudstjensten vid de heliga kungarne Olafs och Eriks altaren i domkyrkan. Men ingalunda låge deri ett förbud för helsingame att, när de oå ville, lemua sina gåfvor till andra stiftelser inom eller utom Sverige. »Vi fördrista oss ock, heter det till sist, att gifva eders vishet det rådet att icke mot svenska undersåtar bringa på tal någon skyldighet att regelbundet lemna en afgift till eder kyrka, ty det kan hända, att de, som nu komma till eder, frivilligt och drifna af sin fromhet, med gåfvor till den allra heligaste martyren Olaf, hålla sig undan, så snart de förnimma, att man vill göra den frivilliga gåfvan till en årlig forpligtelse.»

Ungefär två och ett hälft år senare, den 26 januari 1346, finna vi erke-biskopen i Jemtland, stadd på visitationsresa; han begagnade vintern för att kunna lättare färdas i trakter der banad väg icke fans. Afven sjövägen valde han ibland för att kunna besöka de aflägsnare delarna af det vidsträckta stiftet. På sitt skepp for han till hamnarna vid Bottnen, ifrån dem görande utflygter inåt land, och hann omsider ända till Torne, hvarest han anlade kyrka och döpte en mängd lappar och finnar.

För att få kyrkans handlingar lättare tillgängliga lät erkebiskop Hemming hösten 1344 utskrifva ett »register», innehållande afskrifter af alla domkyrkans och stiftets handlingar, som förvarades i erkebiskopens af herr Hemming uppförda stenhus eller i domkapitlet, samt deijemte ett kalendarium, en förteckning öfver Upsala biskopar och erkebiskopar jemte korta biografiska uppgifter, en likartad förteckning öfver Sveriges kristna konungar, berättelser om den helige konung Eriks underverk m. m. I fortsättningen af erkebiskops-förteckningen erhåller herr Hemming Vitsordet att hafva varit en man af »mycken kunskap och godt råd»2.

Till konung Magnus synes erkebiskop Hemming hafva stått i ett vänskapligt förhållande. Han insattes i 1344 års interimsregering och erhöll hvarjehanda förmåner, t. ex. rätt att årligen tullfritt utföra femtio läster span-mål. I ett bref af år 1344 nöjer sig konungen icke med det vanliga formuläret »den högvördige fadern i Kristo och oss älskelige», utan tillägger afven* hvad vi kunna anse uttrycka en personlig tillgifvenhet, hederstiteln »vår vän».

Mot midten af maj månad 1351 sjoknade erkebiskopen. Hans ännu bevarade testamente visar, att hau var en förmögen man. Till kyrkorna i Upsala och Vesterås samt till enskilda personer skänker han jordagods samt bortgifver i öfrigt 140 mark silfver, omkring 400 mark svenska penningar (till—

1 Den tidens Helsingland svarar mot nutidens Norrland med undantag af Gestrikland, som räknades till Roslagen.

2 Detta registrum ecclcsie upsalensis, som utgör ett band af 182 stora pergamentblad, förvaras nu i kungl. biblioteket. Registrets afskrifter bade samma giltighet som originalhandlingarna.