Sida 216
Motstånd mot unionen. 1434—1470
anförtrodde Engelbrekt följande dag Vesterås föste. Då uplandslagmannen hade slutit sig till honom, var det honom icke svårt att fö den till Upsala sammankallade uplandsallmogen på sin sida. Han nöjde sig nu icke längre med att leda befrielsekriget, utan grep äfven in i regeringsåtgärder, i det han vid Upsala, efter att hafva öfverlagt med de store, som hade slutit sig till honom, befriade allmogen från en tredjedel af de dem pålagda skatterna.
Från denna tid antog befrielsekriget större mått. Bönderne i Rekarne (vestra Södermanland) hade lidit mycket förtryck af den öfvermodige Hartvig Flögh, som å grefve Hans’ vägnar förde befälet på Gripsholm; rimkrönikan berättar:
S& 6våra lät h&n dem af skatte oxe, ko och hvad de åtte, kläder, kittlar och gryta, ingen rätt mätte de njuta.
Han red med så många svenner och hästar,
omildeligen lät han dem gästa;
han slog deras vänner och fränder i hjäl,
de njöto hvarken rätt eller skäL
Så svåra han deras skatt ökte
allt det de egde han utsökte,
de Öfvergafvo deras gårdar och lupo derifri for de olagar han lade uppå.
Han lät mäta for en mark det värdt var två, det mände de bönder hårda gå.
Ofta lät han de bönder taga,
han stockade och klofvade1 dem mot lagar,
han hade det i fulla akt,
medan han var i sin välmakt;
det ingen var hans like,
de voro fa for hvilka han ville vika.
Nu spordes öfver Mälaren, huru Engelbrekt och dalkarlarne hade gått fram i Vestmanland, och rekameborne reste sig i akt och mening att göra en påhels-ning hos sin fogde. De funno honom dock ej, ty han, »rädd som en hare>, förde sin dyrbaraste egendom på några skepp och seglade till Stockholm efter att hafva antändt fästet.
Längre norr ut börjades, på Engelbrekts uppmaning, resningen af Erik Puke, son af herr Nils Gustafsson och å hans vägnar höfding på Korsholm i Finland. En af honom bildad skara gick öfver till Åland, der fru Ida, enka efter herr Bengt Pogwisch, innehade Kastelholm. Hennes son Otto, som tidigare hade fort spotskt tal och sagt sig icke skola vika för tre, förlorade alldeles modet och uppgaf fästet mot löfte, att han skulle få behålla lifvet. En annan skara intog och brände Faxaholms hus (invid den nuvarande staden Söderhamn), om hvilken bedrift sedan sjöngs i folkvisan:
#
Det hände sig om marjemässdag och rätt om middags tid.
De sköto elden på Faxahus, att lågan stod and' i sky.
Faxahus ligger i svartom brandom.
Der bor så mången man i Hclsingland i så storan vånda,
fyra för årder och sex for harf och åtta för plogen stånda.
____________ Faxahus ligger i svartom brandora.
Sat# i stock och handklofvar.
Källa: Project Runeberg ·
